Världen behöver kalksten. Här finns kalksten. Vi behöver arbetstillfällen. Det är klart att vi ska bryta kalk. Men...
Vem har bestämt att kalk på Gotland ska brytas i gigantiska jättebrott? Visst, storkapitalet vill ha det så, då tjänar de maximalt. Då kan de använda stora arbetsbesparande maskiner och minimera antalet anställda. Men vi, Gotlands folk, är alla mer betjänta av mindre brott som gör mindre åverkan i naturen och som, framför allt, inte hotar vattnet.
Mindre brott kan inte drivas riktigt lika rationellt och kräver därför fler anställda per bruten kalkstensmängd. De blir inte (riktigt) lika lönsamma, men det är faktiskt inte vårt problem. Med den påstått goda kvaliteten kalkstenen på Gotland har, blir stenen säkert såld med god vinst ändå.
En diskussion om alternativa brottstorlekar hade varit en möjlig, konstruktiv diskussion med Nordkalk. För inte är det väl någon som tror att Nordkalk köpt på sig en massa mark på olika ställen på Gotland av det enda skälet bryta kalk i Bunge i maximalt 25 år och sedan dra? Nej, Bungebrottet i dagens tappning är bara det mest attraktiva - läs lönsamma - för Nordkalk idag och därför slåss man för det och hotar om jobben.
Nordkalk är intresserat av att bryta kalk på Gotland till bästa möjliga villkor, och hade vi inte lagt oss (nästan) platt för deras "villkor" (hot) utan sagt nej så hade de med stor sannolikhet kommit med alternativa förslag. Förslag, antagligen, som hade möjliggjort fortsatt samexistens mellan kalkbrott och jordbruk på Norra Gotland.
Det är olyckligt för alla parter att man inte har kunnat sätta sig ner och diskutera fram ett alternativ som är godtagbart för alla. Istället för att ett alternativ i taget ska presenteras och dras genom hela rättsapparaten. Det känns så tragiskt.