Dags för möten ansikte mot ansikte i världsarvet. Tid för viskningar och rop med budskap likt ormens ägg eller med skratt och törst, som i gycklarnas afton. Där är det nära livet till glädje för många med stort behov. Från marionetternas tid minglar mustiga män, för att inte tala om alla dessa kvinnor. En tillfällig tid präglad av hets, men också ljus som sommarnattens leende. Ibland rent av rena sommarleken. Några partihandlare larmar och gör sig till och talets gåva ger poäng – allt medan det sjunde seglet kommer in. Värmen stiger till ljudet av en förtrollande flöjt – som skön musik i mörker. Senare i vargtimmen kan man känna rosornas doft och nattvardsgästerna släntrar hemåt, kanske för att kasta tärning i hopp om att han med lien väntar lite.
Pakter och oheliga allianser sluts och bryts likt scener ur ett äktenskap, där en får två och tre slår den fjärde. Har man kanske något annat val? Måtte det inte regna på deras kärlek i denna murförsedda hamnstad.
Betraktat ur djävulens öga blossar passionen och beröringen blir ett faktum. Med gemensamt samtycke stängde hustruskolan, och det blev väl mycket för en dämon-regissör från Fårö.
Den bortgångne jubilaren Bergman skulle nog bli lite upprörd om han såg Funny och Alex på klubben. En lektion i kärlek? Följd av skammen? Sånt händer inte här i Almedalen, säger du. Då såg du inte de ännu icke frånskilda i lustgården mötas. Redan när den kom igång är veckan över. De sedan långt innan skrivna sammanfattningarna sprids. Nu kommer tid för att plocka smultron i stället. Då övergår den magiska öns skimmer till ett drömspel för liten och stor besökare. Och till allas vår glädje kommer havet åter ligga silverblankt i tystnaden, ungefär såsom i en spegel…