Psykosociala faktorer och/eller begåvningsmässiga tillkortakommanden hindrar ibland elever att nå målen. Man möter dem med regler, krav och sanktioner i tron att det är vad de behöver. Om de åtgärderna blir huvudsaken tvingas dessa elever skapa strategier, eftersom de känner att de inte duger, och eftersom vi dödar viljan att lära utifrån var och ens förutsättningar.
Det är inte förvånande att det då uppstår ordningsproblem. Det var inte heller oväntat– vid försöksverksamhet med betyg i årskurs 6 – att det visade sig att duktiga elever klarade sig som tidigare. Betygen tillförde således ingenting i dessa elevers utveckling, medan eleverna med sämre förutsättningar klarade sin framtid bättre, om de gått i klasser som inte fått betyg.
Frågan är om vi presterar bättre om vi mäts och jämförs. Det finns få forskningsbelägg som visar att det är så, men desto fler som visar motsatsen. Människan tycks ha en inbyggd vilja att utvecklas om uppväxt och skolmiljöer är gynnsamma, och om hon får tillräcklig självtillit för att forma sin väg i den processen.
Betygssystemet 1 - 5 fick kritik för att det var relativt, och för att den tänkta betygsfördelningen felaktigt ofta hänfördes till den enskilda skolan, fast den avsåg att vara en norm för hela riket. De två efterföljande betygssystemen blev målrelaterade. Betygssystemet IG - G - VG - MVG fick kritik för att det innehöll för få betygssteg. Nuvarande betygssystem A - F får med rätta kritik av olika slag och från olika håll. Den allvarligaste invändningen är kanske den, som den tidigare nämnda försöksverksamheten i årskurs 6 visar. Det finns politiska krafter som i sin pedagogiska vilsenhet vill låta de problemen belasta barn redan från årskurs 4.
Ett betygssystem med många steg stimulerar till mer mätning och jämförelse för att säkerställa de olika betygsgränserna. Därmed riskerar kunskapssynen att bli snävare och såväl bildnings- som kunskapsnivå lägre. Ett målrelaterat betygssystem begränsar kunskapsfältet. Samtidigt får kriterierna kritik för att vara luddiga. De ska sedan tolkas av varje enskild lärare. Därför har det målrelaterade betygssystemet inte blivit särskilt målrelaterat. I kampen om eleverna styrs den konkurrensutsatta skolan av ekonomiska och PR-mässiga motiv. Detta skapar betygsinflation och ett segregerat samhälle.
Den konkurrens- och resultatinriktade skolan har bitit sig själv i svansen, håller på att förlora sin värdegrund och tappar i kunskapsnivå. Den konkurrensutsatta skolan har inte längre barnen som utgångspunkt. Den ger inte längre barnen lika förutsättningar. Den skapar utanförskap och oordning istället för likvärdighet och ambitioner.