Natthärbärget Birkagården, som erbjuder sängplats för öns hemlösa, står inför akuta ekonomiska utmaningar. Härbärget drivs i ett samarbete mellan Svenska kyrkan, Region Gotland, Föreningen Hela människan och Röda korset.
Birkagårdens historia går tillbaka till 2005, då man på Svenska kyrkans initiativ startade detta välbehövliga komplement till Socialtjänstens boendestöd. Verksamheten har varit välfungerande, och burits av ett fåtal anställda tillsammans med otaliga frivilligkrafter som bidragit med alltifrån nattjänst till livsmedelsgåvor.
Att skapa ett värdigt samhälle, som tar hand om de som av olika anledningar behöver stöd i livet, ligger i varje människas intresse. Detta är en drivkraft också i Birkagårdens samverkan mellan kyrkan och staten. Att ge stöd och röst åt de mest utsatta ligger dessutom i kyrkans innersta väsen. Tjänsten till medmänniskan, diakonin, är en av dess grundläggande uppdrag.
Ett åtagande från en civil organisation, som Svenska kyrkan är, fråntar dock inte kommunen dess ansvar. Enligt socialtjänstlagen (kap. 2 §1) bär kommunen ”det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver.” Detta inkluderar ett tak över huvudet.
Härbärget har inte varit det enda, men nog det viktigaste ledet i boendestödet för akut hemlösa på ön de senaste åren. Människor från många delar av ön har nyttjat Birkagårdens värmande tjänster.
Kostnaderna för detta gemensamma projekt är dock ojämnt fördelade. Regionen har stått för bland annat hyreskostnaderna på totalt 275 000 kr. Visby stift har bidragit med 455 000 medan Domkyrkoförsamlingen har betalat 1,5 miljoner för driften. Även om driften skedde med visst bidrag från Arbetsförmedlingen – bidrag som nu dras in och som utlöser den akuta krisen – är det tydligt att samarbetet har vilat på kyrkans axlar.
Självfallet är alla inblandade intresserade av en konstruktiv lösning. Vi välkomnar att socialnämnden vill fortsätta samtalen utifrån de konsekvensanalyserna som både kommun och Domkyrkoförsamlingen nu tar fram. En samarbetsvilja, och en medvetenhet om kommunens ansvar finns och är oumbärliga i denna situation.
Att frivilligkrafter inom civilsamhället och kyrkan vill ta ansvar för situation och hitta nya lösningar visar bland annat den insamlingen som ”Birkagårdens änglar” startade i veckan.
Medmänsklighet är ett gemensamt ansvar. Socialtjänstlagen är däremot ett kommunalt ansvar. Kostnadsfördelningen bör spegla detta. Fortsatt dialog behövs.