Biskopsvalet i Visby som jag tidigare tillåtit mig kommentera har nu blivit helt farsartat. Man kan urskilja tre akter i den komiska iscensättningen:
1) Valet föregås av en intensiv kampanj från olika prostar och grupperingar dels öppet dels i hemlighet. Detta visar på att maktens män, kyrkopolitiker och andra, inte har tilltro till väljarnas egna bedömningar. Tydligen är de framförda kandidaternas namn alltför svaga för att de utan stöd skall kunna vinna väljarnas förtroende. Men är ett sådant agerande moraliskt försvarbart?
2) Plötsligt lägger sig avgående stiftschefen i valet och engagerar sig i debatten, deltar i utfrågningen av kandidaterna och uppträder vid själva valtillfället. Det är nog unikt. Vanligen brukar avgående biskopar hålla sig i bakgrunden. Kanske tyder det på att stiftschefen inser att kandidaterna inte själva har kapacitet att stå på egna ben. Men i enlighet med de etiska riktlinjer som hittills tillämpats är det inte.
3) Till slut skriver den ledande kyrkopolitikern en artikel för att övertyga väljarna om att de inte skall rösta på en kandidat som vederbörande inte vill ha som biskop. Hon gör det genom att berömma honom i ord som ändå inte kan dölja att hon tycker att han är klart olämplig på posten. Liksom sin protegé, den avgående stiftschefen, anser hon uppenbarligen att kandidaterna i sig själva inte är tillräckligt attraktiva. Man kanske helst inte skall tala om moral.
Med tanke på den totala polariseringen som nu råder, är det oklokt av stiftsstyrelsen att bryta julfriden, som traditionellt brukar räknas från den 21 december, Tomasdagen, med ett biskopsval. Har det möjligtvis med jultomtens ursprung i den helige biskopen av Myra, Nikolaus, att göra?
Visst är det hela farsartat. Det enda rimliga i denna situation är väl att kandidaterna i sista minuten avstår från sin kandidatur, så att biskopsvalet kan göras om i någotsånär moraliska former. Den nuvarande stiftschefen kan i det läget sitta kvar ytterligare en tid. Han har ju inte uppnått den övre pensionsåldern. Med den popularitet han tycks åtnjuta, skulle det väl hälsas med glädje av stiftets innevånare.