Öppet brev till Hanna Westerén samt alla de som 2013 satt i socialnämnden, angående försäljning av Åkermanska Stiftelsen.
Hej!
Vi skriver till dig angående försäljningen av Åkermanska Stiftelsen, då du var ordförande för socialnämnden när beslut togs i enighet i september 2013.
Det kan tyckas passé, men vi tycker det är viktigt att ni politiker får veta hur era beslut påverkar de människor ni fattar beslut om. En del har redan skrivits om i pressen apropå nedmonteringen av seniorboendet och ombyggnad och förvandling av området till bostadsrätter som Kuststaden Projektering vill genomföra.
När köpet var klart var du och Marica Gardell här och informerade de boende och presenterade den nya hyresvärden. Ni betygade att det skulle bli bra, de gamla kunde känna sig trygga.
Men Kuststaden är ett kapitalbolag vars syfte är att tjäna pengar, och gammalt folk genererar inga pengar. Det dröjde inte länge förrän bolaget ombildades, och i och med detta kom en ny VD. Ganska snart fick vi besked om att det nu inte längre skulle vara seniorlägenheter, utan vanliga hyresrätter.
Då kunde man sänka värmen med två grader, enligt rekommendation för vanliga hyreslägenheter, utan information till oss boende, och trots att då drygt 85 procent av de boende var mellan 65 och 100 år. Enligt Folkhälsomyndigheten ska äldre ha 22 grader inomhus. Lyckligtvis lyckades vi få Kuststaden att höja värmen till 21 grader.
Den trygghet och samhörighet som funnits de boende emellan luckras successivt upp i och med nya korttidsboende och andrahandsuthyrning av lägenheter de gamla lämnat. Det känns mer och mer som ett vandrarhem, vilket skapar otrygghet hos seniorerna. Och samlingssalen kommer att försvinna med ombyggnaden.
Alla boende på Åkermanska som före försäljningen sökte sig hit, gjorde det för att få ett tryggt och lugnt boende att åldras i, med möjlighet till mötesplats.
Vi kan inte annat än säga att vi känner oss grundlurade av Region Gotland. Hur tänkte ni egentligen när ni avyttrade ett sådant fint seniorboende, utan att skriva i kontraktet att det så skulle förbli?
Gjordes det någon konsekvensanalys? Vilka var skälen till försäljningen? Trodde ni på fullt allvar att ett riskkapitalbolag i det långa loppet skulle ta socialt ansvar? Nu riskerar boendet att bli semesterlägenheter för välbärgade fastlänningar, så långt ifrån Otto Åkermans vilja att stiftelsen skulle ”bereda bostad och vård till äldre, sämre bemedlade.”