Början till slutet för slakteriet i Visby
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kan någon, på fullt allvar, verkligen tro att ta bort sextio arbetstillfällen på Gotland, med den höga arbetslöshet vi har, är någon bra utveckling? Att därtill tro, att åtgärden kommer att medföra mer pengar i producentens plånbok är mer än naivt. Jag har inte upplevt att någon av strukturrationaliseringarna inom jordbrukskooperationen inneburit att producenten fått bättre betalt, snarare tvärtom. Det blir som vanligt de andra leden som tar hand om en eventuell vinst.
Storhetstänkandet, om det fortsätter, kommer på sikt att innebära att vi inte har vare sig mejeri eller slakteri här på ön. Här borde animalieproducenterna och särskilt de som är deras förtroendevalda se till att driva det som är bra för Gotland och inte jama med och stå på tå för styrelserna.
Jag kan inte låta bli att dra paralleller ända tillbaka till Valdemar Atterdag som rejält tog livet av en stor del av bönderna här på ön medan Visbyborna såg på, men som vi konstigt nog firar under en hel vecka varje år. Sedan kom dansken tillbaka, visserligen förklädd med svenskarnas hjälp i företaget Danisco och så var sockerbrukets i Roma saga all. Därefter så köpte dansken in sig i Arla och efter en tid så lades mejeriet i Stånga ned.
Det vi nu kan se är att det svenska storföretaget Swedish Meats inte är ett dugg bättre, när man med benägen hjälp och applåder av gotländska förtroendemän, lägger ned styckningen vid slakteriet i Visby och gör sextio personer arbetslösa.
Jag anser att det nu är dags, för oss gotlänningar, att själva ta tag i vår situation och utveckla det som finns till nytta och gagn för oss själva.
Att vi själva tar över vad som en gång skapats av framsynta gotländska bönder. Att vi själva förädlar våra kvalitetsprodukter och marknadsför dem under varumärket Gotland.
Efterfrågan på till exempel Stockholmsmarknaden sägs vara stor och kvalitet kan alltid säljas.
Ett Gotland i utveckling behöver bli både friare och självständigare.