Fastighetsägarna Syds VD Susanne Rikardsson har svarat på min debattartikel ”Nej tack till social housing”.
Rikardsson anser att Hyresgästföreningen inte är en del av lösningen för de mest utsatta grupperna, utan snarast en del av problemet då hon anser att vi ”väljer att försvara systemet före människan”. Detta bara för att jag tycker det är värt att försvara en modell på hyresmarknaden där man inte delar in människor efter inkomst och social utsatthet, utan där samhället tar ansvar för att bygga bort bostadsbristen och tillhandahålla goda bostäder till alla till en rimlig kostnad.
Rikardsson påstår vidare att ”den så kallade svenska modellen med efterkrigstidens regelverk” har misslyckats. Genom ordvalet ”efterkrigstidens regelverk” vill Rikardsson ge sken av att dagens regelverk är förlegat och föråldrat och att vi behöver en lite fräschare lagstiftning.
Det är visserligen riktigt att regelverket på hyresmarknaden utvecklades efter det andra världskriget, främst under 1960- och 70 talet. Men det blir ju något absurt när Rikardsson istället vill införa ett system på hyresmarknaden som påminner om mellankrigstiden. Rikardsson anser att jag är oseriös när pekade på att barnrikehusen på 1930-talet innehöll exakt de delar som idag heter social housing, bostäder riktade till en bestämd grupp av socialt utsatta. Barnrikehusen byggdes (i) med statligt stöd, (ii) hyrorna var reglerade och stod under myndighetskontroll och (iii) bostäderna kunde endast hyras ut till en särskilt definierad utsatt grupp, ”mindre bemedlade barnrika familjer”.
Det är också intressant att notera att Rikardsson och Fastighetsägarna nu febrilt driver på för att införa ett system som högst sannolikt innebär stora kostnader för staten i form av både statliga stöd för byggande av socialbostäderna och stora kostnader för att administrera systemet. Detta gillar man. Men samtidigt är Fastighetsägarna konsekvent emot det statliga investeringsstödet som har det uttalade syftet att motverka bostadsbristen genom byggande av nya hyresrätter till hyror som har en högsta tillåtna nivå. Om nu Fastighetsägarna verkligen månar om de som har svårt att få tag på en bostad, borde rimligen varje ny bostad vara välkommen.
Jag och Hyresgästföreningen tycker fortsatt att det är värt att försvara en ordning där samhället, staten och kommunerna, ansvarar för att det byggs bostäder så att alla garanteras en god bostad till rimlig kostnad, utan att dela in människor efter inkomst. Detta fungerade så länge som staten tog ansvar för bostadsförsörjningen genom olika typer av stöd för byggande. Satsa de statliga medel som ett social housing-system skulle kosta, på att stödja nyproduktion med rimliga hyror.