I delbetänkandet från Riksbankskommittén om kontanthantering (SOU) 2018:42) slås fast att de fyra storbankerna måste hantera kontanter. Om detta råder det politisk enighet. Behovet av lagstiftning är uppenbart. Även riksbankschefen Stefan Ingves har pläderat för detta vid flera tillfällen.
Vi har behov av ett analogt system. Det är helt oacceptabelt att, enligt uppgift från PTS (Post- och Telestyrelsen) en miljon människor står utanför det digitala samhället. Ikea och Åhléns i Gävle – för att nu ta två exempel – planerar att vägra ta emot kontanter.
I Europa sker butiksinköp med kontanter till cirka 80 procent.
I södra Europa till cirka 85 procent.
Myntet har dock två sidor. Den ena sidan har enligt min opinion inte beaktats tillräckligt i debatten. Försvarsberedningens rapport, som inkluderar de politiska partierna och är enig i sin bedömning för 2018, (nästa rapport kommer i maj 2019) konstaterar att 10 000 cyberattacker sker varje månad mot myndigheter, organisationer med mera.
MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) poängterar i en broschyr till alla hushåll ”Om kriget eller krisen kommer” vikten av att ha kontanter hemma.
Vi försätter oss i en farlig och sårbar situation, om vi gör oss helt beroende av det digitala systemet. Försvars- och säkerhetspolitiska aspekter talar för en väl fungerande kontanthantering.
Det är upp till finansmarknadsminister Per Bolund och näringsdepartementet att skriva en särproposition på delbetänkandet från Riksbankskommittén. Enligt en forskare på KTH
(Kungliga Tekniska Högskolan) kommer kontanterna att vara borta 2923. Det är bråttom nu!
Om inte statsmakterna agerar är det kanske dags att dra staten inför Europadomstolen i Strasbourg för brott mot de mänskliga rättigheterna.