En företrÀdare för regionen fick hÀromdagen ta emot ett pris för landsbygdens digitalisering. Det var vÀl kul. Jag missunnar ingen ett pris.
Men landsbygdens digitalisering och bredbandsutbyggnad har i mycket varit landsbygdens eget arbete, eget ansvar, eget initiativ!
Priset för att den gotlÀndska landsbygden nu, via bredband, kan kommunicera med omvÀrlden, det priset borde gÄ till alla entusiasterna som gÄtt frÄn dörr till dörr för att motivera och samla till stormöten. Det borde gÄ till alla som kokade kaffe, diskade och stÀdade i bygdegÄrdarna nÀr diskussionens vÄgor lagt sig.
Priset borde gÄ till alla som grÀvt, upplÄtit mark, suttit i styrelser som kÀmpat med myndigheterna och bredbandsbolagen.
Det borde gÄ till de datakunniga pÄ landsbygden som fÄtt stÀlla upp som gratiskonsulter till oss andra nÀr ip-telefon, tv och datorer inte funkat fullt ut.
Priset borde gÄ till de organisationer som vÄgade tro och vÄgade hÄlla bank nÀr de stora bankerna inte tog sitt ansvar.
Det borde gÄ till oss alla pÄ landsbygden som sjÀlva fÄtt betala för vÄr infrastruktur.
Sist, men inte minst, borde det verkligen gÄ till projektledarna som aldrig gav upp.
För att hela Sverige ska leva behövs alla dessa mÀnniskor.
Grattis till priset!