Brev från prästen
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vid begravning nyss av en kusin sade sig prästen överlämna Sixten till Gud! Hur då? Vad jag kunde förstå så var Sixten fortfarande kvar i kistan trots allt mässande. Det är inte dåligt att en präst tror sig om att vara en sådan kraftperson att han kan åstadkomma "tidsresor".
Inte ens Einstein eller den nu så berömde fysikern Steven Hawkins har löst den problematiken ännu, även om den sistnämnde har gott hopp om en förklaringsmodell.
Förresten kan vi inte vara säkra på var vi finns i detta nu om det är här, eller vi är på besök i en annan tid än vår egen. En fransk filosof och ateist menar att religiositet är endast rädsla för döden. I feghet vill den religiösa skapa en förhoppning om något annat än förruttnelse. Går det bra i livet så kan man falla på knä och tacka den store. Går det åt pipsvängen så har man inte varit god nog. Man tar till en tro på en högre makt för att slippa eget ansvar.
Hawkins med flera fysiker har visat att man kan se miljarder ljusår ut i rymden utan en skymt av vare sig Gud, himmel eller för den delen inte något helvete heller. Man ser bort mot något som kan liknas vid en horisont och ser ljuset av stjärnors födelser. Steven Hawkins säger att universum är oändligt, ingen början och inget slut. Tiden har ingen början och inget slut. Gud skulle vara för liten för ett så stort och fantastiskt mysterium.
Vissa religioners gudar och gubbar har större bekymmer med ett stycke naken kvinnohud än att deras eget folk dör av svält och mord. Mänsklig hud är vackert och vi behöver andra kunskaper om vår lilla planets öden i universum än vad något prästerskap kan ge.