Sverige väljer att säga nej till kärnvapenförbud och har skrivit på ett värdlandsavtal med kärnvapenmakten Nato. Där begreppet ”Natohögkvarter”, enligt Birger Schlaug, förts in i svensk lagstiftning och att en minoritetsregering ges rätten att själva besluta att svenska vägar, flygplatser, hamnar, strategiska knutpunkter och lokaliteter ställs till Natos förfogande.
Sverige befolkning har aldrig tillfrågats om detta i något val. Avtalet smögs in. Folks inflytande är det inte så mycket bevänt med när politiska eliten har bestämt sig. Se arbetsrättens revision, pensionsfrågor, skolan, och så vidare.
Numera åläggs svenska myndigheter att ”förbereda de praktiska arrangemang som krävs” och det ska ”finnas en nationell plan för hur Sverige innehar och avdelar resurser för logistik, ledning och samverkan på olika nivåer”. Det innebär att civilsamhällets infrastruktur, civilsamhällets planering och civilsamhällets juridik anpassas till militaristiska ändamål, enligt Birger Schlaug. I fredstid ska vi vara på krigsfot. Med avtalet som grund har Nato rätt att avfyra missiler riktade mot ”tredje land” från svenskt territorium.
Vi är långt från Olof Palmes linje idag; ”Vi icke kärnvapenstater har lika stor rätt att vara herrar över vårt eget öde. Vårt budskap i dag är att vi aldrig kan finna oss i en ordning som på sätt och vis liknar ett kolonialsystem där det slutliga ödet för andra länder avgörs av några få dominerande kärnvapenstater!” Olof Palme New Delhi 1985.
Har du brutit med den traditionen Margot, som även Centerpartiet och Folkpartiet omfamnade tidigare?
Kan man påminna om att enligt Sifo mätning vill 94 procent av de socialdemokratiska väljarna att vi skriver under avtalet mot kärnvapen och för de borgliga väljarna är det 10 procent lägre. En tydlig väljarkår är således för ett förbud mot kärnvapen men tyvärr inte dess riksdag och regering. Det stinker!
Det verkar som att politiker i mångt struntar i vad dess väljare önskar, bara vi röstar vart fjärde år. På vad? När partierna tydligen i viktiga avgörande frågor som gäller alliansfrihet, fred och säkerhet vaggar in oss i krigets famn. Hur kan man strunta i väljarkårens åsikter? Kanske är det därför vi i dag har den politiska situationen vi har i Sverige. Politikernas nonchalans mot väljarna straffar sig?
Skulle regionens politiker våga sig på att deklarera Gotland som kärnvapenfri zon och faktiskt stå upp för freden!
Skriv på avtalet mot kärnvapen nu! Säg upp värdlandsavtalet omgående!