Bryter Sverige mot folkrätten?

Gotland2018-03-21 16:21
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

FN:s tidigare generalsekreterare Kofi Annan myntade en gång uttrycket: ”Rights beyond borders” och menade därmed indirekt att människors säkerhet går före staters säkerhet. Eller rättare sagt det var precis det han åsyftade. Detta mot bakgrund av att 140 miljoner människor befinner sig på flykt och/eller behöver humanitärt bistånd. Allt enligt beräkningar från flera NGO:s (Non government organisations).

110 miljoner minor finns utplacerade i cirka 68 länder och kräver ungefär 30 000 offer varje månad. Under första världskriget var 5 procent av totala antalet krigsoffer civila. Under Vietnamkriget var den siffran cirka 90 procent. I kärlek må mål och medel vara tillåtna men i krig eller bättre uttryckt väpnade konflikter finns det regler. Skyddet för civila under krig eller väpnade konflikter är folkrättens primära mål och syfte.

När är det krig? När föreligger ockupation? Vem bestämmer det? Får man anfalla en kyrka, minaret eller moské? Är det rimligt att attackera en vårdcentral? Vad åsyftas när man pratar om den ”röda kristallen”? Vilka är myndigheternas och kommunernas roll i sammanhanget? För folkrätten finns det emellertid också andra uppgifter.

När vi skickar ett SMS till utlandet eller sänder ett vykort från en utlandsvistelse gör vi det mot balgrund av folkrättsliga bestämmelser. Den rysk-tyska gasledningen i Östersjön kunde motiveras med stöd av art (2)58 i Havsrättskonventionen – för övrigt en av de viktigaste konventionerna folkrätten känner till. Då utländska ambassadörer överlämnar sina kreditivbrev till statschefen eller en mer adekvat folkrättslig term statsöverhuvudet gör hon/han det med tillämpning av stadgarna i Wienkonventionen från 1961 och 1963. (Kungen är ju inte ”chef” i egentlig bemärkelse).

Ett särskilt folkrättsligt skydd åtnjuter kärnkraftverk och dammar. Om Suorvadammen i Luleå brister läggs hela området i Luleå-Boden på några dagar under vatten.

Vatikanstaten är precis som Maldiverna - en liten ögrupp i Indiska Oceanen med en yta mindre än en tiondel av Gotland – en stat enligt den folkrättsliga nomenklaturen, avgränsat område, någon form av befolkning och i princip myndighetskontroll av territoriet samt befolkningen och därmed fullvärdig medlem av FN.

Palestina är således inte en stat i folkrättslig mening. Åtminstone inte än.

Genom att bland annat skriva på Tilläggsprotokoll 1 och 2 till Genévekonventionen har Sverige förbundit sig att upplysa, informera och utbilda samt öva i folkrättens regelverk. Gör vi inte detta bryter vi själva mot folkrätten. Att ”rätten sitter i spjutet ände” är inte allom givet för att apostrofera den isländska krönikan Havamal.

Läs mer om