Jag anlände hit till Burgsvik, trasig till kropp och själ. Trodde inte på någon, faktiskt inte ens på livet! Men omsorgen, den mänskliga omtanken, tryggheten men framför allt att man blev sedd som människa och att man inte går på andra sidan gatan utan att man till och med blir tilltalad har gjort mig till den människa jag är idag!
Jag har helt bytt riktning i livet och ser egentligen inga slutmål utan jag sätter upp målsättningar men oftast uppnår jag dem och en bra bit till!
Kyrkokören är helt fantastisk och jag blev accepterad med öppna armar från första stund och mitt handikapp var inget hinder för att bli sedd som en tillgång. Tvärtom har jag blivit mycket säker i kören och dessutom har Liv Stenström och jag jobbat med privatlektioner i sång och piano och det har skett en dramatisk förändring av mitt självförtroende och jag har även sjungit en egen konsert på biblioteket som var enormt populär och välbesökt! Min första egna konsert blev en braksuccé.
Och nu har det gått tre år och jag ska flytta vidare, men er mentalitet och tryggheten här i Burgsvik har gjort att jag äntligen kan säga att jag fått en hembygd och svaret på frågan var jag kommer från har blivit självklart: BURGSVIK!
Jag älskar er och det är trots allt med en liten sorg jag lämnar min hembygd men ni ska veta att jag vet hur jag ska föra vidare det ni lärt mig: alla är människor och vill bli sedda och det kommer att bli min mission att ingen ska behöva gå och känna sig osynlig! Många bamsekramar från