Landsbygdens långsiktiga utveckling kräver ansträngningar från politikens sida. Därför blir jag förvånad över hur Björn Jansson (S) uttrycker sig i sitt inlägg på Gotlands Folkblad den 8/3 om Centerpartiets förslag kring landsbygdsutveckling.
Svensk livsmedelsförsörjning är nere på så låga nivåer som 50 procent. Konkurrensen på livsmedelsmarknaden hårdnar allt mer. Sverige ställer samtidigt högre krav på miljövänlig produktion och djurskyddskrav än sin omgivning.
För att inte tala om kravet på att inte använda antibiotika i foder för att förbygga att människor i vårt land inte insjuknar eller avlider i sjukdomar som orsakas av multiresistenta bakterier.
Inom regeringen är den nuvarande landsbygdsministern Sven-Erik Bucht trots sina försök till ansträngningar inte särskilt tongivande.
Då borde (S) på Gotland som ju i allra högsta grad företräder just en landsbygdsregion bättre kunna hjälpa till och agera konstruktivt genom att stötta politiska förslag som syftar till att den av regeringen framlagda livsmedelsstrategin blir en reell verklighet.
Svensk livsmedelsproduktion behöver nu tydligt politiskt stöd för att inte tappa ytterligare i konkurrenskraft samtidigt som man bibehåller tuffare produktionskrav än sina grannländer.
Björn Jansson (S) visar i sitt inlägg inget uppriktigt intresse för det rådande läget att livsmedelssektorn behöver en bättre framtidstro.
Det behövs en viss kritisk massa för att klara av att ställa om livsmedelsproduktionen inför framtiden, miljö- och klimatanpassa den och att samtidigt långsiktigt klara av den globala konkurrenskraften.
Ett fortsatt byggande och bibehållande av fungerande samhällsservice även på landsbygden som Centerpartiet driver hänger ju tydligt samman med hur man praktiskt ska kunna bibehålla och helst öka livsmedelsproduktionen.
Landsbygdsutvecklingsfrågorna handlar i mångt och mycket om allas våra barns och barnbarns livssituation.
Att även de i framtiden ska kunna äta sund, miljövänlig mat i ett klimatomställt samhälle med en fortsatt växande befolkning.