Informationsskandalen på Transportstyrelsen var en av förra årets största politiska händelser. På grund av ett bristfälligt hanterande hamnade hemliga uppgifter på glid och kan ha kommit i flera orätta händer. Det fick såklart följder på själva Transportstyrelsen, vilket är helt nödvändigt för att täppa till läckorna. Men den stora skandalen skedde inte där – utan inom regeringen.
Innan den 1 november år 2015 var det hela sex myndigheter som visste vad som skett på Transportstyrelsen. Transportstyrelsen varnade regeringen i december samma år, varpå försvarsministern och inrikesministern fick informationen. Efter det har dessa ministrar haft cirka 20 möten med statsministern inom ramen för det nationella säkerhetsrådet. Statsministerns statssekreterare, en av de närmsta medarbetarna, fick information i februari 2016. Men ändå menar statsministern att han inte fått veta någonting.
Det är mycket märkligt. Det väcker också frågor om varför man har ett nationellt säkerhetsråd, eftersom att information som rör rikets säkerhet inte verkar diskuteras. När regeringen dessutom vägrar släppa protokollen till oppositionen omöjliggörs politisk granskning.
Just nu pågår en granskning av informationsskandalen på Transportstyrelsen inom Konstitutionsutskottet i Sveriges riksdag. Flera upprörda röster har menat att det är ett verktyg som missbrukas av oppositionen i allmänhet och Moderaterna i synnerhet. Men detta är inte ett uttryck för politiskt spel. Vi vill bara ha svar på hur detta kunde hända, vem som ska ta det yttersta ansvaret och hur vi kan förebygga att detta sker igen. Försvars- och säkerhetspolitiken har länge varit en prioriterad fråga för vårt parti – och när det finns så många frågetecken som nu finns alla skäl att granska.