Demokrati hindrar inte att somliga är missnöjda med något i samhället. Eva Bofrides ledare tisdag 8 januari handlade om civil olydnad, om att som minoritet arbeta mot något som de flesta vill ha.
När jag läser det slår det mig att hennes exempel handlar om att vara emot. Vad ville dessa ungdomar som demonstrerade mot att bygga kongresshallen?
Domprosten demonstrerar mot att en del afghaner inte får uppehållstillstånd i Sverige.
Undras om han ägnar nån tanke åt de tiotals miljoner som lever i Afghanistan, de som inte har möjlighet att utvandra.
Redan före det stora inflödet 2015 hade vi stora grupper arbetslösa invandrare, som trängt in sig hos landsmän, eftersom det saknas bostäder.
Den goda viljan behöver kanske inte se till konsekvenserna av det man kräver?
Som aktiv i fredsrörelsen har jag varit med i många diskussioner om detta att bedriva civil olydnad.
Vi kallade det försvar med icke-våld.
Vi övade motstånd mot poliser med vattenkanoner. Naivt förstås. Men vi hade en idé: om man motsätter sig något som de flesta vill ha, då måste man ha goda alternativ.
Jag tror fortfarande att de stora demonstrationerna i början av 1980-talet mot kärnvapenupprustningen i Tyskland, väst mot öst, hade betydelse.
Robotar och missiler drogs bort på båda sidor. Alternativet var enkelt: vi vill inte ha ett kärnvapenkrig!
En ganska stor aktion av civilt motstånd på Gotland nämner Bofride inte alls.
Vi var många som för 20 år sen på olika sätt kämpade för att behålla vårt folkbibliotek i Borgen.
Vi vandrade i snöstorm en januaridag. Vi skrev insändare, samlade in namn. Det fanns väl utarbetade planer för att utveckla det trånga biblioteket vid Österport.
Det låg på rätt ställe, dit folk kommer med buss från landet, med närhet till en stor högstadieskola, ovanför Visbys branta backar.
Men både Socialdemokraterna och Centerpartiet förbjöd sina ledamöter i fullmäktige att rösta mot biblioteket vid Almedalen.
Många beundrar flickan som demonstrerar mot klimatförstörelsen. Och många skriver om att vi måste flyga mindre, äta mindre kött.
Men aldrig ser du ett ord om att minska på bilkörandet, det som står för minst 30 procent av utsläppen.
I Frankrike demonstrerar man våldsamt mot höjt pris på bensin och diesel. Jag satt i en grupp med några goda svenskar.
Kastade fram förslaget att sluta köra bil, cykla eller åka buss. Alla hade mycket starka argument för att det är helt omöjligt.
Vad betyder då vår klimatoro? Om vi inte är beredda att själva ändra på något.