Rubriken kan tyckas något kryptisk, men låt mig förklara.
Långt innan beslutet om den så kallade ”gymnasieamnestin” togs i riksdagen förutspådde jag att Centern under juristen (?) Annie Lööfs ledning var på väg att ta första steget till splittring av Alliansen genom att rösta ja till förslaget. Som Alliansförespråkare kan jag bara konstatera att jag tyvärr fick rätt. 1 – 0 till S genom självmål av backen Lööf.
Efter valet är det sannolikt dags för nästa ställningstagande av Annie Lööf (Annie Lööf 2.0.) Jag förutspår att Lööf efter valet kommer att slå sista spiken i ”Allians-kistan” i samband med regeringsbildningen. Jo. Jag vet att Lööf alltid så fort tillfälle ges bedyrar att ”det är Alliansen som gäller”, men hur hon tänker agera får väljarna inte veta förrän efter valet. Då är det för sent. Det är ohederligt av Lööf att inte lämna ett klart besked i regeringsfrågan.
Med tanke på Centerpartiets ständiga kritik av den rödgröna politiken under den senaste mandatperioden så är det uppseendeväckande om Centern ändå förordar Stefan Löfven som statsminister. Som påstådd Alliansförespråkare så ägnar sig Lööf åt något man skulle kunna kalla politiskt självskadebeteende.
För att travestera Ygeman/Wallströms uttalande (citat): ”En röst på M är en röst på SD”, så kan man (om man förespråkar en Allians-regering) befara att: ”En röst på C är en röst på S”.
Löfven vinner antagligen ”matchen” mot Alliansen eftersom Lööf först gjort självmål, och efter valet troligen lämnar Walk Over.