Söndag kväll för två veckor sedan åkte jag från Gammelgarn till Visby hamn. En resa på fem mil i ren isgata utan störande sandkorn. Då hade vi haft detta väglag i två månader utan att väghållaren gjort någon ansats till att rensa vägen.
Två nätter senare vaknar vi i bilen i Bayern, det hade kommit tio centimeter snö på morgonen. Exakt en timma senare hade "vägförvaltningen" rensat vägarna helt. I en fart på 90 km kör två plogbilar i bredd och tar minst tre filer på en gång. Eftersom man inte tillåter att det bildas slitspår i vägbanan så blir den snöfri. Samtidigt saltar man lite.
När hundra bilar passerat är vägbanan torr. Att Gotlands privatiserade väghållning skulle ha något att lära här är väl inte troligt. Den dåliga väghållningen är ett hot mot möjligheten att bo på landsbygd. Det tyska sättet att arbeta har jag sett många gånger, alltid lika imponerande. Härom morgonen hade det kommit några centimeter blöt snö, med en temperatur på cirka 0 grader så bildades en livsfarlig halka. Fortfarande så sent som klockan 8.30 hade ingen åtgärd vidtagits. När saltningen slopades utlovades plogning och sandning - var blev det av detta löfte?