Sommaren 2018 kommer att leva kvar många år framåt för våra svenska lantbrukare. Inte endast som ett minne – ”så här torrt har det inte varit sen 2018”, utan främst i våra resultat och balansräkningar kommande år. Torkan denna sommar har resulterat i att regeringen gått ut med ett krispaket till det svenska lantbruket. Det talas om 1,2 miljarder svenska kronor, men som stödet är utformat skall inte mer än knappa 400 miljoner betalas ut i direkta stöd och det endast till de producenterna med idisslande djur i sin produktion och med ett tak på 150 000 kr. Dessa stöd blir dessutom en belastning för ett redan knäande jordbruksverk som nu utöver ordinarie utbetalningar av EU-stöd som inte hinns med nu också ska administrera uträkning samt utbetalning av detta krisstöd.
Företag inom hela näringen står med stora förluster i spåren av torkan, mjölk, nöt och lammproducenter med stora grovfoder, strö och betesbrister. Växtodlare med halverade skördar. Gris, ägg och kycklingproducenter med kraftigt fördyrade foderpriser. Låga skördar av både grovfoder och spannmål har gjort att priserna för att köpa in foder och strömedel skjutit i höjden, detta i kombination med de egna låga skördarna ger kostnader/intäktsbortfall på miljonbelopp för många lantbruksföretag, även små företag får relativt sin omsättning kännbara förluster. Detta krispaket kan inte ses som något annat än ett populistiskt utspel och som lantbrukare känns det som att någon kommer springande med ett plåster när man kapat av armen.
Om det från regeringens sida handlade om att vilja göra skillnad skulle det sättas press på jordbruksverket att betala ut de uteblivna stöd från 2015, 2016 och 2017 som lantbrukarna ännu väntar på med omedelbar verkan samt att utbetalningen av 2018 års stöd prioriteras för slutbetalning snarast.
Vill regeringen ge extra stöd till näringen skulle ett enkelt, rättvist och minimalt arbetskrävande sätt vara att ge 30 procent av gårdsstödet, det stöd som är kopplat till den areal som brukas av varje lantbruksföretag oavsett produktionsform. Det skulle innebära cirka 2 miljarder direkt till de svenska lantbruksföretagen.
Det skulle procentuellt mot omsättning bli en tillräckligt stor summa för att faktiskt göra skillnad för varje enskilt företag, stora som små. Det skulle underlätta arbetet på jordbruksverket som med en enkel formel kan addera den procentsats som angetts som stödbelopp till det befintliga gårdsstödet och lantbrukarna få pengarna direkt under hösten, när de behövs som mest.