De gröna näringarna är motorn i landsbygdsutvecklingen
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tyvärr blev tiden kort och jag fick dessutom en "blackout" som gjorde att mina synpunkter säkerligen inte gick fram. Utvecklingen av landsbygden är en oerhört viktig fråga, och därför vill jag här redovisa vad jag tänkte säga.
Landsbygdsutvecklings mål är för mig enkel: en utveckling som leder till att man kan bo och leva året runt - i vårt fall - på hela Gotland. Det måste finnas arbetstillfällen, service, skolor, vårdcentraler et cetera och villkoren för boende och företagande måste vara lika oavsett om man bor i Visby eller runt om på ön. Hur kommer vi dit?
Motorn på landsbygden är otvivelaktigt lantbruket. Om man förutom direkt sysselsatta beaktar även förädlingsindustrierna och underleverantörer i olika led svarar livsmedels- och skogssektorerna i landet för sammanlagt 9 procent av Sveriges BNP. Till jämförelse så är bilindustrins andel av BNP, beräknat på samma sätt, knappt 3 procent.
De gröna näringarnas betydelse för Gotland blir uppenbar när man tittar på hur stor andel av jobben som härrör därifrån, över 25 procent. Då ingår så kallad inducerad sysselsättning. Den direkta och indirekta sysselsättningen i jord- och skogsbruket bildar också underlag för servicenäringar, till exempel detaljhandel, lokaltrafik, barnomsorg, skolor et cetera. Detta kallas inducerad sysselsättning,
Tillskapandet av fler arbetstillfällen på landsbygden är en grundförutsättning för fortsatt utveckling. Småföretagande och lantbruk måste få bra förutsättningar. Anpassa beskattningen till dessa företag, sänk exempelvis arbetsgivaravgiften. Man pratar om en tillväxt i Sverige idag, men antalet arbetstillfällen ökar inte. Detta borde ge tydliga signaler!
Det är också så att småföretagare oftast återinvesterar eventuellt överskott och därmed ytterligare ger fart åt landbygdsutvecklingen. Lägre skattetryck, tydliga och långsiktiga regler skulle göra underverk med företagsamheten.
Vad gäller lantbrukets utveckling så måste vi igen påtala vikten av lika villkor.
Vi har världens tuffaste regler och höga produktionsskatter. Det är inte meningen att vi skall försämra till exempel djuromsorgen, men nog är det dags att stanna upp och invänta åtminstone övriga EU. Under tiden måste vi se till att hålla kostnader för kontroll och byråkrati på en vettig nivå.
Ställ samma krav på importerade livsmedel som på svenskproducerade! Idag kostar kontroller, förprövningar med mera lantbruket miljontals kronor, men när kommun och landsting upphandlar ställs inte samma krav på livsmedelsframställningen - då är det bara pris som gäller. Det finns åtskilliga exempel på hur svensk produktion missgynnas genom dagens regler.
Vad gäller ägg ("min" bransch) är vi världsunika. Vi är helt omställda till frigående höns, höns i inredda burar och salmonellafria. Ändå importerar vi mängder av ägg, från till exempel Danmark som har salmonella i ca 10 procent av äggen och från Finland som visserligen är salmonellafria men producerar i våra gamla burar. För övrigt planerar Finland också att ställa om till frigående, men där diskuteras en omställning till stor del finansierad via statsbidrag.
När jag skriver detta har jag just läst om minkskinnsproduktion i Danmark. Det finns mycket man kan tycka om pälsnäringen, men är det inte bättre att som Danmark se till att näringen förändras till det bättre istället för att förbjuda inhemsk produktion och sedan importera?
Den stora potentialen för jordbruket i Sverige är energiproduktion. All energiproduktion kräver yta och där har vi möjligheten. Bioenergi, vindkraft, sol. Jämför vi återigen med länder omkring oss så byggs det ca 1500 biogasanläggningar i Tyskland i år. Danmark har sedan länge en hel industri runt vindkraften. Från början producerade Vestas gödselspridare!
Oljan lär med dagens förbrukning vara slut om 30 - 50 år. Om vi utnyttjar 10 procent av åkerarealen på Gotland för biogasproduktion (motsvarar trädesarealen) kan vi producera 10 procent av allt fordonsbränsle vi använder på ön.
Ett gynnande av svensk förnybar energiproduktion kan ge kunnande, teknikutveckling, arbetstillfällen och stora miljövinster.
Det finns ytterligare en sak som otvivelaktigt skulle göra oerhörd nytta för Gotlands näringsliv; sänkta fraktkostnader till och från fastlandet. Företag på Gotland har ett helt annat kostnadsläge än i övriga landet beroende på dessa fraktkostnader.
För lantbrukets del dras vi först med konkurrensnackdelar beroende på avsaknad av jordbrukspolitik. Ovanpå detta drabbas vi av en avsaknad av långsiktig konkurrenskraftig lösning av fraktfrågan.
Till sist: I landsbygdskommitténs delbetänkande står det ordagrant "Företagande är en av grundpelarna för landsbygdens överlevnad". Jag håller helt med, och trots allt så finns optimismen och framtidstron hos de flesta företag på Gotland. Vi är mer än väl självförsörjande när det gäller livsmedel och vi skulle kunna bli självförsörjande när det gäller energi. Vi behöver bara draghjälp från riksdag och regering för att bli spjutspetsar istället för att bli frånåkta!