Ytterst medvetet riktar reklamindustrin in sig på grundläggande mänskliga behov. Vi vill uppleva mening i tillvaron och vi behöver känna tillhörighet. Under människans långa evolutionshistoria har vi överlevt genom meningsfyllt samarbete i mindre grupper. Genom våra inbördes olikheter har vi kunnat tillföra den nödvändiga samlade kompetensen.
Inte underligt då om vi kan känna oss främmande och vilsna i dagens individualiserade kapplöpningssamhälle där klyftorna bara ökar.
Det gapande tomrummet efter meningsfylld gemenskap utnyttjas intensivt av reklamen. De där dyra skorna påstås kunna ge mitt liv mening och dessutom kommer jag att känna samhörighet med andra med sådana skor. Mening och tillhörighet på köpet. Så tänker sig reklamen att jag ska reagera.
Som Gotlandsturist kan man nu känna sig tillhöra de välbeställda. Mats Jansson, turismansvarig på Tillväxt Gotland: "De som besöker Gotland tillhör den kategori som har råd att betala". Det hävdar han angående de upprepat höjda biljettpriserna på färjorna. (GT 21/5)
Inför den följande upprörda insändarstormen försöker Jansson förtvivlat gå ner i spagat. Han håller med om att inte bara rika ska kunna besöka Gotland men håller samtidigt fast vid att det inte betyder något om färjepriserna ökar eftersom de som besöker Gotland har råd.
Jansson vill inte se tankefelet. Det är ju för att de har råd som de välbeställda turisterna idag är överrepresenterade. Jansson hävdar att dessa har råd med höjningar men samtidigt ökar då avståndet till de som redan idag inte har råd att resa till Gotland. Med prisökningarna kommer besökarna att vara än mer välbeställda och så kommer priserna att öka igen. Detta enligt Janssons frestelse som säkert smakar utmärkt för Gotlandsbolaget.
Det är väl bara att konstatera att rederiets vinstintresse blir allt mer oförenligt med en gotlandsturism som är tillgänglig för vanligt folk.
Gotland - det exklusiva reservatet för dig som vill visa att du har pengar. Här finner du magisk mening och en välbeställd tillhörighet. Och gotlänningarna kan vi ju alltid dölja bakom vallar.