Lärarnas riksförbunds Rosita Sundh skriver i torsdagens tidning om demokrati. Hon kopplar samman lärarnas lönekrav med demokratin i samhället. Det är en underlig sammanblandning och jag är glad att jag inte haft Sundh som lärare i samhällskunskap.
Om hon använder lönekampen som argument i undervisningen förstår jag varför många ungdomar har så dimmiga begrepp om politik och samhällets organisation. Hon antyder i sin insändare att demokratin ökar i takt med lärarnas löner. Demokrati betyder att varje röstberättigad medborgare eller medlem i en förening har en röst.
Det finns några grundpelare som rätt att fritt bilda organisationer och frihet att yttra sig, inget av detta är avhängigt den lön som lärare har.
De som för hundra år sedan var beredda att ge sitt liv för allmän och lika rösträtt drev denna fråga till seger trots hårt motstånd från överklassen till vilken på den tiden även lärarna kunde räknas.
Demokratbegreppet är starkt missbrukat och tillgrips då andra argument börjar att sina, det är fegt och okunnigt, det är inget bra argument för ökad lön, speciellt från en grupp som inte har de sämsta villkoren av löntagarna.