Sverige har världens högsta skatter för lågavlönade. Ofta människor som hela livet slitit hårt – numer fattigpensionärer, deltidsarbetande, ensamma mödrar, frilansare, handikappade, sjukskrivna, hemlösa med flera. De flesta värnlösa och saknande ork och papperstekniskt kunnande för att kunna föra sin talan mot en tondöv och arrogant överhet.
Staten fråntar sig sitt ansvar och hänvisar till kyrkan som får bli avstjälpningsplats för behövande.
Det viktigaste för våra självupptagna politiker är att framstå som spelare att räkna med på den internationella arenan som till exempel att få vara med i Säkerhetsrådet. Att få skaka hand med Merkel, Macron eller Trump ligger högt på önskelistan. Eller varför inte få närvara vid Nobelmiddagen. Den växande svenska fattigdomen hör inte hemma i deras värld. Särskilt inte sen man självutnämnt Sverige till ”Den Humanitära Stormakten”
Om inkomster upp till 15 000 kronor lämnades obeskattade skulle mycket fattigelände elimineras. Industrin skulle dessutom få en vitamininjektion. De som saknar det mesta kommer att handla mest. (De välbeställda placerar sitt överflöd i värdepapper och bostadsspekulationer och gömmer sina pengar i Skatteparadis. Inget som sipprar ned till våra fattiga.)
Att i juletid behöva se ruggiga figurer rota efter burkar i soptunnor – inte bara hemlösa utan också helt vanliga människor – för tankarna till Charles Dickens ”En julsaga” eller H.C. Anderssens ”Flickan med svaveltändstickorna”. En människosyn som vi trodde för alltid hamnat i historiens skräpkammare.