Inspirerad av familjen som tog bladet från munnen angående sin resa med nya Wisborg vill jag bistå med ytterligare katastrofala företeelser som jag drabbats av här på Gotland.
Jag har inte behövt resa hit, jag bor ju här, men det ska inte få hindra mig från att klaga på sådant som jag anser vara fel.
Katastrofalt fel. Det är min rätt och min skyldighet.
Det första dåliga är värmen. De är varmt ute och det blir varmt inne. Jag blir varm. Jag jobbar och min semester är inte planerad förrän i augusti.
Att det ska vara högsommartemperaturer ser jag som en ren skymf. Jag är kränkt.
I och med att det är varmt och tydligen på grund av den där kryssningskajen är det människor som rör sig på stadens gator – turister.
De pratar, många gånger på främmande språk, och detta sorl eller som jag vill kalla det – tjatter – är ett störningsmoment för oss som är trötta och måste sova.
Det gäller på natten eller morgonen.
Att det dessutom låter väldigt mycket när resenärer drar sina rullväskor eller går med klackar och hårda sulor över gatstenen på Hästgatan till eller från båten gör inte saken bättre.
För att inte tala om musiken. Musiken som sipprar in och låter.
Man får anstränga sig för att höra vad det är för musik men är det 25 decibel så är det. Nej, tyst ska det vara. Jag vill inte störas.
På några platser i Visby finns det byggnader som ingen underhållit och gatorna är sneda och smala.
Om man till exempel vill ta sig snabbt med en större bil (som i mitt fall) genom Visby så blir det krångligt och man måste svänga och hålla koll på att det inte kommer någon från någon gränd.
Det rimliga vore att städa i det så kallade världsarvet, räta ut gatunätet och använda tomtmarken där de så kallade ruinerna står till nya bostäder och parkeringshus.
Jag har inga konkreta eller genomtänkta förslag men jag anser att det är fel och då måste jag gnälla om det. I en insändare… För jag tänker inte komma med några förslag eller ta kontakt med dem det berör.
De måste begripa. Det kräver jag härmed.