Den offentliga sektorn och kvinnligt företagande
Foto: Patrick Degerman/SCANPIX
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Feministernas "vaktslående" om den offentliga sektorn är ett strategiskt misstag om man eftersträvar att höja lönerna i utpräglat kvinnliga yrken. Detta kommer aldrig att lyckas så länge kvinnorna är hänvisade endast till den offentliga sektorn. Kvinnorna måste bli en ekonomisk faktor att räkna med på den öppna arbetsmarknaden; det kan endast ske genom utökat kvinnligt företagande, och eftersom detta i viss utsträckning kan förväntas komma till stånd inom sektorn för vård och omsorg, måste den offentliga sektorns monopol och till och med dominans inom dessa områden brytas. Det borde vara ett primärt feministiskt intresse att kvinnliga initiativ tillåts och underlättas inom alla näringar.
Motståndet mot Rut-avdraget är direkt riktat mot kvinnligt företagande. De rödgröna kan däremot tänka sig att behålla Rot-avdraget som främst kommer manliga företagare och löntagare till godo. De båda avdragen har tillkommit på grund av de orimliga effekterna av de så kallade skattekilarna: samma pengar beskattas i flera led, det vill säga gång på gång, vilket gör det oöverkomligt dyrt att betala tjänster vitt mellan medborgarna. Endast en mindre del av det som den betalande måste tjäna kommer mottagaren till godo, och utbyte av tjänster utan betalning blir det som återstår.
Rut-avdraget är inte någon belastning för skattebetalarna. Det innebär att staten avstår från en del av skatten för en viss verksamhet så att den ny marknad kan utvecklas. Detta leder i sin tur till ökade inkomster för staten.
Att förbilligande av hushållsnära tjänster bara skulle komma lata överklasskvinnor till godo har visat sig vara ett felaktigt argument eftersom Rut-avdraget har utnyttjats av många med begränsade inkomster. Ett avskaffande av Rut-avdraget skulle göra många kvinnor arbetslösa och tvinga många kvinnliga företagare att lägga ned verksamheten. Rut-avdraget leder till att många jobb som hittills betalats svart blir vita, därmed pensionsgrundande och beskattade och i slutändan en inkomst för staten.
Att sådana jobb inte skulle vara "fina" nog är nonsens. Tiden när vissa yrken undervärderades är förbi - måste vara förbi, vi är alla beroende av varandras kunnande och förmågor. Jag erinrar om att många framgångsrika industriledare och affärsmän har börjat som springpojkar.