Det är dags att erkänna de anhörigas arbetsinsats
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
År 2000 svarade anhöriga för ungefär 70 procent av den totala hjälpvolymen till personer 75 år och äldre, som bodde i ordinärt boende. Många av dessa skulle ha rätt till särskilt boende om de ansökte om det . Kommunerna sparar mycket stora summor på att anhöriga vårdar sina svårt sjuka, gamla och funktionshindrade.
På Gotland har det hittills varit möjligt, att efter utredning och biståndsbedömning, tillerkänna en anhörig maximalt 20 timmar/månad kostnadsfri avlösning i hemmet - det vill säga fem timmar per vecka.
Moderaterna lade på senaste socialnämndsammanträdet ett förslag om att antalet maxtimmar skulle sänkas till 12 timmar per månad. Detta kan man läsa i deras föredragningslista inför mötet. När sen beslutet kom innebar det en återremiss till förvaltningen, som fick i uppdrag att räkna ut vilken kostnadsskillnaden skulle bli om man istället beviljade 15 timmar maximalt. Jag antar att beslut tas på nästa nämndsammanträde.
Jag har svårt att förstå det här. Kommunen går med ett plus på 32 miljoner kronor varav socialnämnden sparat 8 miljoner kronor i förhållande till budgeten. Ändå ska man snåla in. Varför ska det återigen sparas på de allra mest utsatta? Gamla kvinnor och män som går på knäna för att vårda sina anhöriga. Ofta har de en väldigt låg pension och pengarna ska räcka till så mycket.
Har man behov utöver maxtimmarna får man betala för de timmarna själv och då kanske man avstår från dem, med påföljd att man kör slut på sig själv. Då får kommunen två gamla människor som måste beredas vård på särskilt boende och därmed följer väsentligt högre kostnader än om man skulle låtit en vårdande anhörig få några fler timmar till egen tid - inte minst att få sova några timmar eller komma hemifrån.
Vill moderaterna helt och hållet perforera den sociala tryggheten för äldre människor?