De gamla romarna sa, att man skulle rusta för krig om man ville ha fred. Det sa vår utrikesminister Margot Wallstöm, när hon inledde sitt första anförande i FN:s säkerhetsråd och fick alla att hicka till, men fortsatte att detta förstås är fel.
Vill man ha fred så ska man också rusta för fred.
Jag tror mig vara hyfsat representativ för min generation. Men på en punkt tänker jag tydligen annorlunda, då jag upplever den nuvarande försvarsdiskussionen som svårbegriplig.
Varför råder praktiskt taget politisk enighet om att Gotland ska förstärkas med en ny brigad och nya vapen?
För inte särskilt länge sedan tänkte politikerna helt annorlunda då beslut efter beslut togs som gick i nedrustningens tecken.
Istället för vapen diplomati. Och Gotlands kommun tog över de gamla kasernerna och byggde om till effektiva kontorslokaler allt i en konstruktiv anda.
Många invänder att världsläget är instabilare i dag.
Men det är svårbegripligt att förstå att Gotland skulle kunna angripas av en närbelägen stormakt och då vara rustat att möta detta angrepp med militärt motstånd.
Vi lever 59 000 medborgare på en liten ö. Och frågan är hur Gotland ska försvaras mot ett stormaktsangrepp utan att öns befolkning förintas?
Går det över huvud taget att försvara civilbefolkningen i ett sånt läge? Det är svårt att låta bli att jämföra med vad som sker i Mellanöstern i dag (även om det är svårjämförbart på en rad punkter) och de fruktansvärda konsekvenser för civilbefolkningen som det innebär med militär krigföring.
På 1980-talet fanns fredsgrupper som engagerade sig för fredsfrågor här på Gotland. Så naiva vi var (men var det verkligen vi som var naiva?), så oinsatta i försvarsfrågor, vet jag att många ansåg.
En nödvändig debatt skapade vi, kanske påverkade vi också i någon mån politikernas ställningstagande genom våra fredsmarscher? Även i dag behövs andra tankar än de som förordar en kraftfull upprustning (naiva politiker?). Det fordras att vi tänker om.
Vi behöver resurserna till skolor, sjukvård, allmän välfärd och mycket annat. Det vet alla. Resurserna anses alltid knappa, men när det gäller utbyggnad av försvaret tycks även sansade politiker tappa räkneförmågan. Protesterna behövs nu mer än någonsin.
Låt mig till sist citera den amerikanska medborgarrättskämpen Jesse Jackson ”För mycket pengar läggs på krig för lite på utbildning…”.