Äntligen kom lite regn i pingsten, 5 millimeter blev det hos mig.
Det räcker ett par dagar. Potatis, lök och spenat är på god väg, jordgubbsplantorna blommar. Så här års vattnas annars. Ständigt samma bekymmer med försommartorkan.
Gotland måste hitta smartare sätt att ta vara på det vatten vi har. Man måste kanske inte använda förstklassigt dricksvatten till att spola toaletter och tvätta bilen.
Mats Jönsson menar i en ledare på Gotlänningens ledarsida att det finns sätt att återanvända vatten som verkar tekniskt och ekonomiskt möjliga.
Det skulle nog komma igång om inte det utmärkta dricksvatten som kommunen förser oss med var alldeles för billigt – i förhållande till all annan dricka alltså.
Gotland var en gång mycket vattenrikt. Våtmarkerna och myrarna dikades ut på 1800-talet för att skapa mer jordbruksmark. Den behövdes då men gör det bestämt inte längre. Om man lägger igen kanaler och annan avrinning skulle grundvattennivån höjas, antar jag. Fler bevattningsdammar så att bönderna kan bevattna sina åkrar.
Utan bevattning skulle inte jag heller kunna odla. I min sandjord rinner vatten rakt igenom. Så jag tänker att fler kanske skulle kunna göra som jag.
Kring alla hus finns dränering, i alla fall om man har källare. Det vattnet går ut i dagvattenledningar till Östersjön. Nu är det så att min dräneringsbrunn ligger för djupt, så en pump lyfter vattnet till dagvattenledningen.
Den kan stängas av och en annan pump ger vatten till bevattning. Just nu känns det mycket bra.
Jag fortsätter att hävda att Gotland kunde ha tillräckligt med vatten utan att lägga ner kalkbrytningen.
Miljövännerna är bara så fantasilösa. Inte enda gången som vatten handlat om makt.