”Implikationerna av att staten för in mer pengar i systemet …”. Detta är en rad i en dikt, framförd som Dagens dikt i Sveriges radio P1 nyligen.
Jag brukar ha radion på vid 12 på dagen och förvånas alltmer över det som numera kallas lyrik.
Ordsammanställningar till synes utan sammanhang eller mening. Idén att dikt ska ha en form som skiljer den från prosa är helt övergiven. Eftersom den också helt saknar rytm brukar man läsa lite staccato, det markerar ”lyrik”.
Lördag 19 januari påminner GT om konstsommaren 1993. Med mild ironi över den inskränkta befolkningen som inte förstod den djupa konstnärliga betydelsen av fladdrande lakan i Östergravar och ett badkar med skit på Klinten.
Meningen var väl att utmana, och det lyckades förstås.
Att ”kultur” skulle kunna vara något som människor spontant tycker om och blir glada av, det är helt främmande för dagens kulturelit.
”Om man förstår ett verk är av mindre betydelse, det viktiga är de associationer det sätter igång hos betraktaren” säger de konstförståndiga.
Konst och lyrik som lyfts fram och beundras numera måste förklaras, för de flesta är den helt obegriplig.
I äldre tid hörde det till att vid ett föreningsmöte läsa nyskrivna dikter, Dan Andersson, Nils Ferlin, Pär Lagerkvist.
När hörde ni någon läsa dikt av Thomas Tranströmer eller Ann Jäderlund, dagens stora poeter?
Sen urminnes tid var meningen med poesi att den skulle vara lätt att komma ihåg. Därför rytm och rim av olika slag. Det skrivs sån dikt nu också, den uppskattas av folket och föraktas av kultureliten.
Äldre tiders stora konstnärer målade tavlor att glädjas åt: Anders Zorn, Bruno Liljefors och raden av mindre kända. Det görs nu också, så där i skymundan.
Folk vill ha tavlor på väggen, inte installationer. De som nu räknas som stora konstnärer har helt tappat kontakten med ”vanligt folk”.
Vi får ofta höra hur viktigt det är med ”kultur”, mest som pekpinnar, eftersom vi inte kan förstå eller tycka om den.
Under tre månader nu har vi upplevt den djupa politiska splittringen i vårt samhälle.
Vår demokrati har som främsta syfte att utestänga för liberalerna och medierna misshagliga åsikter från allt inflytande.
Den djupa kulturella splittring som uppstod under 1900-talet ser vi nu fullt genomförd i politiken.
”Ett hus som kommer i strid med sig självt kan inte äga bestånd” sa Jesus. Vad bådar den djupa kulturella och politiska splittringen i vårt samhälle?