Det var en gång...
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Området var mycket omtyckt och nyttjades av många av oss boende här som strövområde, de flesta hussar/mattar rastade sina hundar där, barnfamiljer var ofta där, traktens ungar hade sin bästa lekplats i skogen och, inte minst, Snobbens och Torpets barn var så gott som dagligen där tillsammans med personalen från dagis. I denna fantastiska miljö fick barnen sina första och viktigaste intryck av naturen, fick lära sig varsamhet och respekt för allt levande, för flora och fauna.
Men så en dag för några veckor sedan märktes en aktivitet där som definitivt inte var av det slag som beskrivits ovan. Det var motorsågar, det var stängselstolpar som slogs ner i marken, rejäla stängsel monterades och oron steg hos oss boende: Vad var på gång? Skulle ytterligare en storskalig matvarubutik kanske placeras här och skogen bli en parkeringsplats, eller vad var det frågan om? Frågan ställdes till de som arbetade med inhägnaden och svaret var att skogen skulle bli ett "trivselänge", gemensamt för oss hyresgäster på Tvinnaregatan och hyresgästerna i AB Bostadens lilla stugby med s k grändhus här ute i Vibble. Arbetet avslutades med att man satte upp stättor på ett par ställen och kompletterade med el-stängsel mot söder. Med andra ord gjorde man det så gott som omöjligt att ta sig in i "trivselänget".
Idag är det lugnt och tyst i skogen. Inga barn leker där, inga vovvar har möjlighet att avläsa andra vovvars hemliga meddelanden, daghemspersonalen går inte längre dit med sina barn. Skogen susar sorgset i sin ensamhet.
Så blev det med "trivselänget". Idag fattas bara en skylt som talar om att "Detta är ett trivselänge. Tillträde förbjudet".