I ett inlägg den 10 februari har LRF Gotland svarat på min insändare om djurrättsaktivister.
Enligt den rapport som LRF låtit ta fram förra året (Brott mot lantbrukare. Sveriges lantbruk våren 2018) har 40 procent av lantbrukarna utsatts för hot, stöld eller vandalisering.
Det framställs i GP, SVT med flera, inklusive i det svar jag fick av LRF på min insändare, som att det är djurrättsaktivister som terroriserar och hotar lantbrukare.
De vanligaste brotten som lantbrukare utsatts för enligt rapporten är bluffakturor/bedrägliga telefonförsäljare (51 procent), stöld av diesel/drivmedel (40 procent), stöld av maskiner/redskap (27 procent), och 15 procent har gällt annat som kan innebära trakasserier, diskriminering med anledning av kö med mera. Endast 2 procent har uppgett att de under de två senaste åren har utsatts för brott såsom hot via telefon, sociala medier, mejl/brev med trolig eller säker koppling till djurrättsaktivism.
”Djurhållningen är i Sverige noggrant kontrollerad och reglerad”. I djurskyddslagens fjärde paragraf stadgas att djur ska kunna bete sig naturligt.
Det är knappast naturligt att som 98 procent av alla grisar, växa upp i ett trångt utrymme på betonggolv utan möjlighet att böka, andas frisk luft eller känna solen.
Det finns många fler exempel på att djurskyddslagen inte efterföljs och att den inte tillämpas.
Gjorde den det skulle det vara förbjudet att föda upp levande varelser i den miljö där de inte har minsta möjlighet att bete sig naturligt!
Jag håller med om att det är fel att ta till hot och våld för att få sin vilja igenom. Däremot finns det något som heter civil olydnad och som är en ickevåldsrörelse och som genom tiderna har använts för att få politiker att lyssna när inget annat har hjälpt.
I dag gäller det våldet mot oskyldiga, kännande individer som föds upp för att dödas och bli mat. LRF känner till hur till exempel grisar bedövas med koldioxid, en av forskare ifrågasatt metod då grisarna upplever stark smärta och ångest.
De personer som går in i olåsta djurstallar för att dokumentera hur djur har det, skulle aldrig bruka våld mot någon, annat än mot sig själva genom att genomlida att se hur djur plågas.
De utsätter sig för detta för att djurens lidande ska komma till allmänhetens kännedom!
Dessa handlingar strider mot lagen vilket de är väl medvetna om och de tar sina straff.
Civil olydnad kan vara nödvändigt i en del fall som historien har visat och kan tillämpas i ett fritt, demokratiskt samhälle.