Doften av en häst kan få mig att orka kämpa lite till.
Förnimmelsen av hästdoften kan få mig att våga leva igen.
Att borra in näsan i halsen på min favorithäst ger mig mod att kämpa mot alla motgångar.
När jag åker in på stallbacken sprudlar hela jag av livslust och jag glömmer bort rullatorn som taxichaffisen baxar ur bilen.
Det enda jag då fokuserar på är om Gry har tagits in så jag får gosa en stund med henne innan jag gör henne i ordning för dagens lektion.
Hon buffar så klart efter en morot och så klart får hon det. Hon är ju så himla söt!
Bara att gå ut till sadelkammaren efter träns och sadel ger också en enormt härlig doft av läder.
Mycket av upplevelserna i stallet sker med alla sinnen och i taxin på väg hem brukar jag somna med ett leende på läpparna från öra till öra.
Tack alla underbara ridkompisar på Skradarve och Maria Johansson, planetens bästa ridlärare och livscoach!
Och såklart underbara Gry. För en hel dag känner jag mig fri från min autism och jag är bara så lycklig!