Det har talats om ”det demokratiska underskottet” inom EU.
Självklart måste demokratin utformas på annat sätt i en sammanslutning av suveräna stater än i en nationalstat.
Det är viktigt att hålla detta i minnet i diskussionen om demokratin inom EU.
Efter andra världskriget ville man ha fred och försoning i Europa och världen. Svenska ungdomar satte märken med bokstäverna EU, vilket stod för EUROPE UNIS, på sina motorcyklar och bilar, men det var få som trodde på drömmen om ett Europas förenta stater – européerna skulle aldrig komma överens inbördes, menade skeptikerna.
Så bildades Kol- och stålunionen och senare EEC på initiativ av män som Jean Monnet och Robert Schuman vilka förstod, att ett samgående i Europa måste förankras i ekonomiska förhållanden om det skulle bli verklighet.
EEC bestod av tre stora stater: Frankrike, Tyskland och Italien, och tre små, Nederländerna, Belgien och Luxemburg.
Man insåg, att om detta skulle fungera måste de små länderna ges större inflytande än vad deras befolknings storlek berättigade dem till.
Därav följde konstruktionen med kraftig överrepresentation för de små staterna i EEC:s organ, se till exempel det lilla Luxemburgs ställning.
De stora staterna menade sig ha tillräckligt stort inflytande ändå.
Denna respekt för de små staternas inflytande har sedan präglat EEC:s och efterföljarna EG:s och EU:s arbete.
Detta är rakt motsatt tankegång mot den svenska socialdemokratins, som på grund av sin uttalade önskan om en ”stark regering” strävade efter överrepresentation för det största partiet.
Därför uppfann man den första divisorn 1,4 vid beräkning av mandatfördelningen, vars effekt på riksdagsmajoriteten emellertid upphävdes genom införande av systemet med tilläggsmandat.
Den enda effekt som därefter kvarstår är minskad bredd i den lokala representationen i valkretsarna.
Vilken syn är det som är den mest demokratiska?
EEC−EG−EU är ett av världens främsta fredsprojekt och det enda som vilar på demokratisk grund.
Kritiken mot EU tycks mig ofta skjuta över målet – eftersom de representativa institutionerna inom EU måste vara utformade på annat sätt än i en nationalstat, känner man inte igen de demokratiska strukturerna i dem.
Vad man än tycker måste man vara beredd att rätta sig efter andras åsikter och verka för sina egna på övertygelsens väg – så är det i en demokrati.
Så till exempel ska vi naturligtvis försöka vinna gehör för de skandinaviska synpunkterna, samtidigt som vi måste respektera de övriga européernas traditioner.