Jag tycker att Eva Klint Langland i sitt reportage om eventuell indragning av stödet till de sociala kooperativen (GA 27/12) har lyckats få fram flera av de nackdelar som en sådan ”besparing” troligtvis kommer att ha. Rent ekonomiskt är det ju bland annat förlorade skatteintäkter och ökade utgifter för socialbidrag. Mänskligt förstör det för alla de som nu och i framtiden är anställda i kooperativen samt människorna i deras omgivning som troligtvis kommer att få lägga mer tid och energi på dem som nu klarar sig själva med den handledning som kooperativen ger.
Det betyder väldigt mycket att ha ett jobb att gå till, en egen lön, ett socialt sammanhang, någon som bryr sig och som saknar en om man inte finns där man förväntas vara. Någon man kan prata med och få råd av. Det finns få saker som bryter ner självkänslan så effektivt som att bli tagen från sitt sammanhang, bli ensam och känna att man inte längre duger. Jag tror inte att som socialnämndens ordförande uttrycker det ”det här är en grupp som har lätt att oroa sig” utan det gäller nog för alla människor som hotas av att ryckas upp ur sin trygghet.
Jag finner det faktiskt lite chockerande att nämndordföranden vidtar dessa åtgärder utan att ens ha besökt och tittat på den fina verksamhet som Suderviljan har. Hur det är med de andra kooperativen framgår inte, men åtminstone Lövstakooperativet ligger väl så långt från Visby att det inte heller fått något besök.
Har socialnämnden några som helst begrepp om hur man behandlar människor så bör man nog hitta något annat att dra in på.