Nu var inte KD:s Ebba Busch Thor född när kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl inträffade 1986, men någon kanske kan berätta för henne vad som hände och de hemska följderna. Bara så hon vet nu när hon brandtalar om kärnkraftens förträfflighet. Denna livsfarliga energikälla som också lämnar efter sig lika livsfarligt avfall för all framtid.
För vad kärnkraftskramarna alltid glömmer bort i sin argumentation är den enorma skuld som kärnkraften lämnar efter sig till kommande generationer under oöverskådlig tid. Både miljömässig och ekonomiskt.
Ingen vet nämligen vad slutnotan blir för slutförvaringen av det utbrända kärnavfallet. Inte heller går det att försäkra sig mot konsekvenserna vid ett haveri. Olyckor och haverier med andra energislag går att hantera, dock inte kärnkraftens. Här får man bara en chans.
Om alla regeringar och ministrar oavsett politisk kulör följt folkomröstningsresultatet från 1980, hade läget i dag varit annorlunda.
På dessa trettionio år skulle utbyggnaden av de förnybara energislagen och energieffektiviseringen säkert varit total. Nu har tiden istället använts till att omförhandla och träffa nya överenskommelser till kärnkraftens fördel.
Kärnkraftsmotståndarna kallas gärna för teknikfientliga, men frågan är vem som är mest teknikfientlig? Den som klamrar sig fast vid en föråldrad energiteknik eller den som innovativt vill bygga ut förnyelsebara alternativ?
Det är dags att sätta punkt för kärnkraften en gång för alla. Enklast sker detta genom att följa folkomröstningsbeslutet från 1980, vilket innebär utbyggnad av alternativa energikällor, kraftig effektivisering av elproduktionen och förnyad debatt om besparing på elkonsumtionen.
Detta skulle också skapa tusentals nya framtidsjobb, samt en säkrare miljö att leva i för kommande generationer.