Bra att ni (Boy och Anna-Stina) lyfter fram frågan och jag skriver under på allt ni fört fram och man kan verkligen fundera på varför det är så här, vad tror ni och alla andra läsare att detta beror på?
Jo, det är en ekonomisk fråga. Nu har man lagt ner så mycket pengar på behandling på denna person, så nu kan vi inte satsa mera. Nu får de gå vind för våg igen och missbruka och supa så mycket de orkar tills de på nytt är i så dåligt skick att man är tvungen att ge dem lite konstgjord andning igen. Och ännu en gång till ingen nytta och slöseri med skattepengar.
Så länge det inte finns en bra planering av både bostadsplanering och skyddsnät är det dömt och misslyckas. Vem kan orka ta i detta med egna händer, utan hjälp. Detta måste vara ett politiskt ansvar att se till att det finns ekonomi för detta? Tänk om det skulle bli bättre nu med denna politiska ledning. Ja det har de nu möjlighet till att bevisa.
Jag läser också att Inger Harlevi har motionerat om detta till fullmäktige. Hur många motioner behövs innan något händer efter alla år? I grunden kära läsare, handlar detta om människor med exakt samma människovärde som du och jag, men jag tror att denna grupp har icke den status som övriga samhällsmedborgare har, när man behöver hjälp.
En med många års erfarenhet.