De senaste dagarna har frågan om EMV – handelns egna märkesvaror – debatterats på GT:s insändarsidor.
År 2003 publicerade jag på Gotlänningen en ledartext med rubriken ”Märkesmat, men till vilket pris?” och frågan var då i sin linda.
Tretton år senare är det bara att konstatera att utvecklingen gått snabbare än någon kunnat tro, närmast explosionsartat.
Då handlade det bland annat om djupfrysta grönsaker och plötsligt fanns livsmedelskedjornas egna märkesvaror – EMV – bland de sedan länge välkända märkena i frysdiskarna.
Nu finns det EMV bland nästan alla produkter. Bra med konkurrens, men det finns frågetecken: Det framgår nästan aldrig vem som producerat exempelvis korven eller smöret.
Livsmedelskedjorna har ju inga egna charkfabriker eller mejerier.
Vid direkta frågor till handeln är det i dag ofta svårt att få besked om vem som tillverkat en viss vara.
Nu kan det också vara så att en del tillverkare inte vill skylta med sitt varumärke på en EMV-produkt som säljs till lägre pris.
Men det går att utläsa tillverkaren. Alla livsmedelsförpackningar är nämligen märkta med ett kontrollnummer eller EU-märkning typ SE 81 EU och på Livsmedelsverkets hemsida finns en förteckning över alla producenter. Just SE 81 står för Scans anläggning i Skara.
Ica säljer under sitt eget märke mjölk från svenska mejerier. Genom att pressa leverantörerna är denna mjölk billigare än till exempel Arlas egen.
Jordbruksaktuellt berättade i våras om en Ica-handlare som tjänade runt en krona mer på varje liter såld EMV-mjölk. Och detta beror bakåt på att Ica centralt pressat ner inköpspriset från Arla.
En reflektion kring detta är att Ica:s kampanj i vintras med en krona extra för mjölken för att stötta den krisdrabbade mjölkbranschen var lite dubbelspel.
För med ena handen pressar Ica ner sitt inköpspris och kör sedan med buller och bång en kampanj med en krona extra för mjölken för att stötta mjölkbonden som också är delägare i Arla.
EMV kan bli förödande för producenterna för de pressas hela tiden av livsmedelskedjorna och skulle tro att argumenteringen är så här: ”Säljer ni inte billigare till oss köper vi av någon annan”.
EMV-frågan är svår, men en sak är klar: Största vinsten med egna märkesvarorna gör förmodligen handeln när dessa erövrar allt större del av butikshyllorna.