Det här var kvinnornas Almedalsvecka. Kvinnlig moderator på vartenda seminarium jag var med på, och panelerna typ tre kvinnor och en karl.
Företag och organisationer har skickat kvinnor, liksom partierna. TV-kamerorna har noterat klackhöjd.
Mycket kompetenta paneler överallt. Och jag tycker mig finna att man inte duckar för komplexiteten i de frågor som behandlas.
Hos Centerpartiet kastade professor Karl Wennberg ut frågan: Ska verkligen hela Sverige leva?
Och professor Lars Westin påpekade att det är alltid dyrare att bedriva offentlig service i glesbygd. Magdalena Andersson erkände på sitt seminarium att rutavdraget är inget problem för statskassan. Det handlar om ideologi.
Är det bostadsbrist i Sverige? Inte för den medelklass som kan betala vad nybyggda bostäder kostar, och inte väljer de den dyra hyresrätten.
Jag uppfattade i alla fall inget bra svar på hur de ska bo som inte har pengar sparade, inte har förmögna föräldrar eller hög lön. I så fall handlar det om att rucka på regler om standard och miljö, men då kommer man i konflikt med andra intressen.
Under måndag och tisdag i alla fall var det överfulla lokaler på alla seminarier som jag lyssnade på. Ibland blir det fel.
Den kvinna från säkerhetspolisen som använde 30 av seminariets 45 minuter för att tala om varför vi har en säkerhetspolis, hon underskattade grovt sin publik.
Mycket lite tid för att diskutera hur man bekämpar brottsligheten i ”utsatta områden”. Det finns goda exempel.
Almedalsveckan väcker så många känslor. Statsminister Stefan Löfven föredrog arbetsplatsbesök i stället för att höras av några miljoner svenskar på tv.
Kommentarerna handlar om att han skickade sin efterträdare. 4 000 i paraden skrek ”Krossa rasismen!”.
Undrar var de såg denna rasism. Förhoppningsvis åker de sen hem och gör något konkret för invandrare i sin omgivning.
Varenda tidning i Sverige torde ha haft ett antal artiklar om Almedalsveckan. Och funderat över fortsättningen, det var färre seminarier och färre besökare (?) i år än valåret 2018. Kvaliteten är dock minst lika hög.
En del döljer inte avunden över att en utkant som Gotland kan åstadkomma ett sådant genomslag för demokrati och intellektuella diskussioner.
Gotlänningar som inte deltar i veckans händelser borde inte se den som en mjölkko.
Inse vilken betydelse den har för Gotland och hjälp till att göra det möjligt för fler utan pengar att vara med! Och så konstaterar vi igen: Veckan är för lång!