Man träffas inte lika mycket som förr. På 80- och 90- talet minns jag hur vi satt vid köksbordet med var sin kaffekopp, jag och mina väninnor.
Nästan dagligen, ibland tjugo minuter och ibland två timmar, eller så gick vi en promenad för att prata av oss.
I dag har jag ingen sådan väninna alls och det är ytterst sällan jag träffar någon om det inte är för att byta tjänster av något slag eller i ren affärsverksamhet. Det är lite tråkigt, tycker jag. Det enda positiva i detta skulle möjligen kunna vara att affärskontakterna har blivit mer kamratliga på något sätt, att distansen till kunder och uppdragsgivare har minskat, kanske för att man helt enkelt blir mera hungrig på vanligt umgänge, när det inte hinns med på naturligt sätt?
Det är som att datorn har ersatt umgänget nästan helt och hållet. För att få välja tiden själv, bloggar och twittrar man istället för att prata i telefon eller träffas över en kopp kaffe.
På åttiotalet kunde man i telefonsamtalet förfärat utbrista: nej du, nu måste jag sluta, nu har vi pratat nästan en timme igen och jag har inte satt på potatisen än. Sånt händer aldrig numera.
Det är till och med så att man pratar fem eller tio minuter och sen säger man: du kan väl fundera på saken och mejla mig sen. Vadå mejla? Varför inte ringa lika gärna? Så många ören kostar det ju inte och Internet kostar ju det med, bara det att avgiften är fast. För det kan väl inte vara så att man tänker att det är billigare att mejla än att ringa, när det handlar om en god vän och några ören? Jag vet inte, men konstigt har det blivit.
Ännu konstigare har det blivit med alla inloggningar, e-legitimationer, automatiska inknappningar för att få en telefontid med mera i kontakten med myndigheter. Hur sårbart detta system egentligen är vågar man bara inte tänka på! Men det är då inte desto mera märkligt att vi allesammans anammat det hela med hull och hår utan att så mycket som blinka! Är inte vår nya världsordning i själva verket väldigt dum och naiv?
Men det är ju ingen idé att försöka vara världsförbättrare för det. Vi är där vi är och det går ju inte att vrida tiden tillbaka och det har ju fört med sig väldigt mycket positivt också. Många av de fattiga länderna i världen har blivit lite rikare och framför allt mer utbildade, vilket kommer att leda till högre välstånd i fler länder och därmed minskat barnafödande, vilket medför att överbefolkningstakten avtar.
Vi har just nu en period där befolkningen i de rikare länderna blir allt fetare och sjukligare och detta kommer troligen också ändras till det bättre de närmaste åren, tror jag.
Det är intressant att kasta en blick i backspegeln emellanåt - och framför allt att konstatera att man inte längre behöver vara särskilt gammal för att kunna göra det!