Det var en gång ett slakteri som måste stängas för det fanns inte längre några djur som skulle slaktas. Slakteriet fanns i ett litet land där folket hade förstått att djuren var deras vänner och inte skulle dödas för de hade inte gjort något ont.
Bönderna som hade fött upp djuren för att slaktas och ätas upp slutade föda upp djur till mat.
De hade kvar några djur som fick gå ute och beta för att det skulle se mysigt ut.
I stället för att odla mat till alla djur som skulle dödas till mat, började bönderna odla sådant som människor kunde äta.
På det viset räckte maten till många fler människor som då kunde äta sig mätta. Och bönderna blev lyckligare när de inte behövde skicka sina älskade djur till slakt.
Och människorna som hade arbetat på slakteriet och dödat och skurit sönder alla de djur som kommit dit, kunde börja ta hand om de växter som bönderna odlade till mat åt människorna i stället och blev lyckligare när de inte längre behövde döda.
När folk i andra länder såg hur människorna i det lilla landet, där slakteriet hade stängt, blivit lyckligare sedan de slutat döda sina djur, började de göra likadant.
De odlade mat till människor i stället för till djur som skulle födas upp till mat.
På det viset förstod människorna att det inte var nödvändigt att döda andra för att få mat och de förstod också att de inte behövde döda varandra, att alla skulle vara vänner och leva lyckliga i alla sina dagar.