En molnbetraktelse
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Är du på en plats där skeendet syns väl (som på en ö) en inte helt molnfri dag, så kan du njuta av skådespelet. Mulna dagar lämpar sig mindre väl för denna sysselsättning och ägnas med fördel åt kafétillvaro, hantverk och litterära djupdykningar.
Höj blicken, sätt dig ned eller lägg dig på en filt eller varför inte rent av i sanden. Och du, försök då ta blicken från skönheterna på stranden en stund. De finns kvar - molnen förändrar sig snabbare. Lägg särskilt märke till hur pass oförutsägbara en del moln är - rent av lite luriga. Så där obestämda möjlighetsregnare. De skräms lite för att sedan ändra form och hålla inne med sin nederbörd varvid man kan andas ut och låta solkrämen puttra vidare.
Molnstudier kan pågå olika länge, ibland hela molnets livscykel - en hel molnad. Jag är särskilt förtjust i väderkantringsmoln och alldeles extra i de svagt blårosa 1700-tals moln som infinner sig vid dagens slut, då dagen övergår stilla i natt. Eftertänksamheten kan då breda ut sig - för en del. Några som är föga eftertänksamma är molnsvävarna. Att sväva på moln tillhör de tillstånd som är förbehållna de tillfälligt lyckliga. Eftersom detta är ett övergående tillstånd, så är det absolut något att ta vara på. Få molnsvävare förstår detta och ofta då först efteråt.
En vanligt förekommande uppfattning är att moln är mjuka, jag vet inte så noga. Har du själv försökt lägga dig i ett moln?