Våren är en förunderlig tid med allt lockande och pockande. Göken i sydväst har kokoat hela dagen, storspoven hörts över heden och gässen flugit än av och än an. Tranornas trumpetande hördes från träsket och grannens ungar har börjat det stora kojbygget. Planen verkar hoppfullt sträcka sig mot trätopparna. Skall man nå månen måste man börja där.
När jag gick längs tunet vid de gröna fälten med lärkorna ovan, det glittrande havet framför, enbuskarna bakom och gruset under skorna, så kändes våren bara så efterlängtad. Så även är det att få äta nykokt gotlandssparris. Även om var sak har sin tid, så är vårens tid här.
Livet är så kort, därför måste man skynda långsamt. Jag njuter alldeles extra över att få vara ö-varande och nuvarande. Det är prima vår i himmelsfärdens tid.
Allt annat kan faktiskt vänta.