Den 22 februari ska våra förtroendevalda fatta beslut om förutsättningarna för en skola i världsklass på Gotland. Jag la min röst i senaste valet i tron att vi har en representativ demokrati på Gotland där våra förtroendevalda fattar beslut efter lagar och förordningar i våra politiska nämnder. Nu har jag förstått att det är gatans parlament som råder. Den som skriker högst blir hörsammad.
Lagar som gäller på fastlandet kan vi bortse från på Gotland tyckte flera politiker på ett av dialogmötena om skollagens krav på att ha behöriga lärare i alla skolor. Elevernas restid har överskuggat alla andra frågor. Om föräldrar tror att en skola erbjuder den bästa utbildningen är restiden till skolan sällan ett hinder. Till en friskola kan man åka hur långt som helst.
"Ett lands rikedomar är inte deras naturtillgångar utan invånarnas utbildningsnivå" säger biträdande utbildningsministern. Ska Gotland ha en skola i världsklass? Med vad ska nästa generation gotlänningar konkurrera med i vår globala värld?
En hållbar ekonomi är grunden för välstånd och utveckling. Regionen har inte en ekonomi i balans. Oviljan att "rätta mun efter matsäck" kan bero på vanan att någon annan ska betala. Det så kallade utjämningsbidraget har kanske samma effekt på gotländska politiker (ovilja att effektivisera) som Åsele beskylldes för i fredagens GT i artikeln "Kontraproduktivt utjämningsbidrag" av Jan Rejdnell. Vill vi utveckla vårt samhälle krävs rejäla omprövningar av befintlig verksamhet för att frigöra resurser för ny verksamhet.
Gotland är en egen Region men vi står knappast på egna ben. Utan bidraget från fastlandskommuner skulle vi behöva höja kommunalskatten med 10 kronor. Trots detta bidrag fattas 120 miljoner de närmaste tre åren.
Jag tycker att både förtroendevalda och det så kallade landsbygdsupproret stoppar huvudet i sanden. Det är lätt att vara landsbygdkramare. Ingen vågar säga emot. Det är inte skolhus som skapar regional utveckling utom när de säljs till företagande och affärsdrivande verksamhet.
Om vi började från "noll" på Gotland hur skulle vi organisera vår service då? Jag är övertygad om att vi då skulle bygga hållbara lösningar spridda över ön, tillräckligt stora för att överleva över tid. Det vill säga långsiktiga beslut. Vi skulle organisera skolor, vårdcentraler, bibliotek och sporthallar utifrån de kvalitetskrav som finns och de pengar som vi har. Nu ska vi bevara allt överallt, oavsett om det finns kundunderlag, om det är kvalitet eller om vi har råd. Vem ska betala? Ska vi avstå från allt annat vi önskar för att vi inte vågar rationalisera och effektivisera där det går? Vem vågar stå för obekväma men nödvändiga beslut?
Ljuset släcks nu ner på landsbygden. Regionen avsäger sig ansvaret och har inte råd att byta ut lampor i gatubelysningarna. Mörkret faller över Gotland.