Christer Engelhardt och Åke Svensson lägger i tisdagens tidning ner många ord på att berätta visionärt om hur man ser på Gotlands framtid.
Man skriver att tätorterna skall växa, det framgår inte vad som menas med "tätort" men förmodligen menar man att vi skall få bo kvar på landsbygden. I daglig politik agerar de flesta politiker i rakt motsatt riktning. Energikostnaderna är snart så höga att det blir mer lönsamt att vara arbetslös än att ta sig till arbetet. Vi skall köpa dyr närproducerad mat medan ni själva går på Coop och handlar billigt. Nej, Engelhardt och Svensson, den kostnadsökningen har vi redan lagt på tokerierna omkring motordrivmedel och cirkusen i fråga om elektricitet.
"Fungerande kollektivtrafik" är ett återkommande mantra som är nästan helt innehållslöst. Med en arbetsmarknad där arbetstider blir allt mera sönderhackade blir det alltmer omöjligt att resa kollektivt. I mitt grannskap finns inte några som har samma arbetstider, det går inte ens att samåka i privatbil, än mindre åka med den buss som kommer vid dagens början.
Under Socialdemokratins storhetstid fanns det visionärer som menade att resande är nyttigt och utvecklande, att transportera sig var näst intill en mänsklig rättighet. Det var på den tiden då arbetarrörelsen var teknikintresserad, idag är det precis tvärtom. Engelhardt och Svensson - om landsbygden skall blomstra då krävs det att samhäller tar ledningen i teknikutvecklingen och bestämmer över energibärare och framdrivningstekniker. Annars blir de nedtecknade visionerna till snömos.
Med tanke på den livsviktiga energipolitiken kan man undra vilket som är värst, en galen borgerlig regering eller en Socialdemokrati som gjort sig beroende att ett tokigt Miljöparti.