På 90- talet var det Sjöfartsverket som ansvarade för gotlandstrafiken. De dammade av Transportrådets befängda idé om att Oxelösund skulle vara enda fastlandshamn.
Det samlade gotländska näringslivet och Gotlands kommun protesterade kraftfullt. En parlamentarisk utredning tillsattes och i mitten av 90- talet slog sedan denna utredningsgrupp fast att fastlandshamnarna i bastrafiken skulle vara Nynäshamn och Oskarshamn.
Deras slutsats stämde väl överens med den behovsanalys som gjordes här på Gotland. Nu på 2000 talet har vi åter haft ett byte beträffande vilken myndighet som ansvarar för gotlandstrafiken.
Som alla vet är det numer Rikstrafiken som sköter den.
Återigen är det också dags att damma av den gamla befängda idén om ett enhamnsalternativ på fastlandet. Generaldirektör Staffan Widlert säger i en intervju att staten kommer att sänka sina kostnader om vi inför endast en hamn på fastlandet.
Att skapa bra förutsättningar för att det gotländska samhället skall utvecklas på ett bra sätt hör vi aldrig Widlert tala om.
I vårt land satsar vi varje år gigantiska belopp på vår infrastruktur.
Nya motorvägar, nya järvägssträckor, nya broar, nya tunnlar mm.
Varför sparar vi inte alla dessa miljarder istället ? Svaret är enkelt och logiskt.
En väl fungerande infrastruktur har i alla tider fungerat som en hävstång för att skapa tillväxt, nya företag och nya jobb. Med andra ord är det nödvändigt att ständigt satsa på att utveckla infrastrukturen.
Det gotländska samhället har i framtiden stora potentialer att utvecklas på ett bra sätt.
En av våra målsättningar är att öka antalet invånare till 65.000
Gotlandstrafiken är att betrakta som två riksvägar som går till två olika delar av vårt land.
De två vägarna är idag viktiga länkar till det svenska fastlandet och övriga Europa.
Järnväg mellan Gotland och fastlandet saknas av naturliga skäl.
Om vi ska diskutera utveckling beträffande hamnfrågan så skall vi väl snarare ställa frågan:
Vilken hamn skall fungera som den tredje hamnen i framtiden ? = utveckling.
Andra regioner har mängder av vägar inkl järnvägar som går kors o tvärs och en utbyggnad sker ständigt. Att i det perspektivet börja prata om att Gotland från och med 2015 ska klara sig bra med en enda väg till övriga Sverige kan betecknas som ett hån mot en hel landsända.
Eller är det kanske ett olycksfall i arbetet.
Oavsett orsak till utspelet så är det dags att för tredje gången kasta det i papperskorgen.