När jag flyttade till Eksta för cirka 30 år sedan, var Djupvik ett levande fiskeläge. Tre båtar som bedrev yrkesmässigt fiske. En lastbil kom vid behov och levererade is till fisken och en annan kom och hämtade den, periodvis var det ganska ofta.
Kiosken fanns uppe på backen. Daniel körde till Lilla Karlsö med sin båt. Kort sagt det var liv och rörelse i Djupvik. Ett fint ställe för socialt umgänge på landsbygden.
Men tiderna förändras, inte alltid till det bättre, yrkesfiskarna försvann, kiosken försvann, och vart tog folket vägen? Snart försvinner nog kajen också, underminerad säger de som vet. De som har sin strandbod visar sig ibland med matkorg och grill, äter, sen är de borta igen. Djupvik, nästan ett dött gammalt fiskeläge.
Men i våras hände något, hamnföreningen blev aktiv. Vi måste få in pengar till att renovera kajen. Hur? Jo, då bestämde de att göra om båthuset till hamnkontor och kiosk. En febril aktivitet en gång i veckan.
Folk kom och gick med glada tillrop.
Serveringstillstånd från kommunen, inga problem.
Så till sommaren kom då glassbilen äntligen.
Det köptes lite försiktigt. Men oj vad mycket glass det gick åt, glassbilen fick ofta köra extra. Sen kom länsstyrelsen.
Undrar om kiosken får vara kvar till sommaren? Får nog göra en kaffekorg, parkera bilen på en av de nya parkeringsplatserna längs Ekstastranden, för de är alltid tomma.
Men ack så fula!