Ett vidrigt fall av djurplågeri
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det var i april förra året som katten inte kom in som den brukar, och i letandet efter den fann ett av barnen den svart-vita katthonan i en gallerklädd bur på en tomt några hundra meter bort. Där låg den fastnaglad med ett stålspett genom sin kropp och skjuten med 22 luftgevärsskott genom huvudet och på skulderbladen.
Men mannen som stod åtalad nekar till att ha utfört handlingen, han äger buren och stålspettet, men säger till kattens ägare att det är hans syskon som gjort detta mot katten. När åklagaren kräver att stålspettet och buren som katten fångades i skall tas ifrån mannen motsätter han sig att buren tas ifrån honom. Den vill han behålla.
Att det finns människor som kan visa ett sånt förakt för liv är svårt att förstå.
Poliserna som kom till platsen berättade att han var stöddig och spydig och visade ett ointresse att överhuvudtaget prata om katten, som låg där i sina plågor, blodig och med svag andning. De fick inga svar på sina frågor utan fick till svar att han skulle släppa ut katten sedan.
Samma besked får kattens ägare, mannen gör ett antal försök att dra ur spettet ut kattens kropp och säger att de kan ta katten med sig hem. Han mest skrattade över hela situationen rapporterade polisen i sitt vittnesmål, och med den attityden menade att det är ju bara en katt.
Han säger att han skjutit ett tjugotal egna katter med sitt hagelgevär. Han anser att katter är rovdjur och säger sig vara djurälskare och förnekar att han har eller hade något vapen hemma.
Svårt att förstå är också de brister i förundersökning och på vilket sätt utredningen kring händelsen gått till.
Det ligger nära till hands att påstå att det finns paralleller med mannens attityd att det "bara" var en katt, vad annat visar den vakthavande polisens beslut att inte hålla förhör med mannen på platsen. Att ingen husrannsakan gjordes efter Lövstaveterinärernas direkta undersökning av katten och det uppdagades att ett tjugotal skott skjutits mot katten?
Eller när man först elva månader efter händelsen håller förhör med mannen? Eller att inte ens stålspettet och fångstburen beslagtogs vid upptäckten utan det yrkades först vid pågående rättegång? Är det ett medvetet val att så här nonchalant och brisfälligt handlägga ett brott riktat mot ett djur sänker det onekligen förtroendet för de myndigheter som har att se till rättvisan i samhället.
Ett liv är ett liv vare sig det handlar om människor eller djur, utredning och underlag för att kunna döma den som inte visar respekt för andras liv skall vara seriöst och grundligt genomförd.
Djurens rätt finns tillgodosedd i lagar och bestämmelser, men också människornas röst och agerande måste finnas till djurens försvar. Den som visar en sådan känslokyla och makabert handlande som det mannen som åtalats visar prov på, skall givetvis inte framledes tillåtas ha vare sig djur eller vapen. Det är vad ett samhälle som värnar om allas trygghet, liv och hälsa kan kräva.