Lustigt att Lennart Lindgren skriver i Gotlands Folkblad om det just nu.
Redan 2009 skrev jag att kommunen borde satsa på nya arbetstillfällen och närproducerade produkter genom att utropa Gotland som slow food-kommun. Inriktningen skulle ligga i linje med ekokommunen Gotland. Det här skulle höja kvaliteten på vår mat och innebära att fler flyttar till landsbygden. För att nå upp till kommunens vision för 2025 om att bli 65 000 invånare är det här en möjlig väg att gå.
Slow food kommuner eller CittaSlow är ett internationellt nätverk av små städer med en lokal identitet i en global värld som värnar om lokala råvaror och produkter med hög kvalitet samt arbetar för en hållbar utveckling i balans och harmoni. Det goda livet.
Fortfarande är det väldigt få städer eller kommuner som valt att arbeta för att bli en CittaSlow, det nordiska nätverket för CittaSlow består hittills av fem kommuner. Förutom Falköping, tre norska, Sokndal, Eidskog och Levanger, en dansk, Svendborg, och en finsk, Kristinestad.
Att arbeta med CittaSlow kan komplettera det så kallade omställningsarbetet som "Hela Sverige ska leva- rörelsen" anammat i Sverige som bygger nätverk av intresserade människor och organisationer för ett hållbart samhälle.
Gotlandsupproret har visat på sårbarheten i Gotlandstrafiken och transporterna. Att börja tänka SlowFood och CittaSlow nu, kan få betydelse för konsumtion och försörjning av livsmedel på ön i både privat och offentlig sektor och ett eventuellt minskat transportberoende i längden.
En pinne i brasan i debatten är ett upprop "Nära Matvecka" som några privatpersoner tagit initiativ till- ett upprop som gäller alla gotlänningar, företag, Region och län att konsumera endast lokalproducerad mat under en vecka i oktober. Alla får vi dra vårt strå till stacken gällande det vi äter och att ställa krav att även den offentliga måltiden skall vara lokalproducerad. Detta innebär också att vi får återuppta konsumtion av produkter vi valt bort från vårt matbord samt att det blir en utmaning för livsmedelsproducenterna till en större mångfald i odlingen igen.
En dåre söker lyckan i fjärran, den vise odlar den under sina fötter, skriver James Oppenheim, CittaSlow. Något att inte bara tänka på utan även börja handla efter. Samhället är en helhet, där stad och land i högsta grad är varandras förutsättningar. Vilken bit tänker du ta ansvar för att det ska bli verklighet?