Under vintern har det vid flera tillfällen förekommit insändare och en uppsjö av Facebookinlägg kring akutmottagningen på Visby lasarett och kring ”långa väntetider”.
Jag tänker att den som är så frisk att man känner att man sitter för länge, då kan man trösta sig med att man inte är bedömd som livshotande eller kritiskt sjuk.
Om man får sitta ”för länge” så lär man överleva. Det är nühot att vara lite glad för i eländet. Det är helt enkelt så att någon annan är sjukare och får hjälp tidigare.
Jag tillbringade själv ett antal timmar på akuten för ett par veckor sedan med en trasig fot. Jag var inte så prioriterad och fick gå hem och vänta på operation några dagar.
Jag var alltså inte livshotande sjuk, jag kunde vänta och även om det var lite frustrerande att inte omedelbart bli ihopskruvad så fanns andra som gick före. De som var sjukare än jag.
Med denna insändare vill jag också passa på att ge en eloge till akuten, ortopederna och avdelning C4 för utmärkt vård och ett förstklassigt omhändertagande.
Från det att jag skevs in till utskrivning framgick det att det genomförts ett gediget utvecklingsarbete på ortopeden – ständiga förbättringar. Det är ett ytterst medvetet arbete mot vårdburna infektioner och med att inventera medicinering.
Jag hoppas verkligen att det arbete som sker på ortopeden implementeras på samtliga avdelningen där det ännu inte är infört. Tack för ett kanonjobb.